Love.

Dec'10

Det är så underbart att få vara tillsammans igen. Jag har saknat hans närhet och beröring så himla mycket och jag vill inte att våran tid tillsammans ska ta slut.

The Russian Embassy.

Okey, so Ken and I are making a last attempt to get a tourist visa to Russia. But things are running slow here..

TGI Friday's.

Proof that he made it. =)

Arlanda.

Han kommer om ca 25 minuter. <3

~Madeleine~

Nervewracking.

Avgången från Abu Dhabi ser ut att vara i tid.

Hoppas att ankomsten till Arlanda blir lika bra.

Jag har suttit och kollat väder i stort sett hela dagen. Inte för att jag skulle kunna göra så mycket, men ändå.

Fick också några söta mail ifrån Ken, att han hade kommit fram till Förenade Arabemiraten och väntade på att få kliva på sitt flyg mot Europa.

Snart får vi ses om allt går som det ska. Håller alla tummar och tår som jag har.

Cancellation.

Det har varit många oroliga timmar och dygn den senaste tiden och igår var bara helt fruktansvärd. Väntade hela dagen på att Ken skulle ringa, så jag kunde få reda på om han hade kommit iväg överhuvudtaget eller inte. 
Och igår kväll klockan 19 ringde han och meddelade att han hade försökt hela dagen att komma till Site 1, men utan resultat och att han skulle missa sitt flyg. 
F A A N vilken otur han har haft och det kändes verkligen som om hela min värld kollapsade för ett ögonblick.
Så han kommer alltså inte imorgon utan har ombokat sin resa och anländer nu till Stockholm på måndag den 20/12.
Det här är inte vad vi hade planerat, men ibland går saker och ting inte som man har tänkt sig.
Men vi har ombokat allt från hotell till restaurang-reservationer och det gick jättebra. 
Så trots chocken och besvikelse har det ändå gott bra.
Miss you Boo.

Status.

Jag tror att jag snart bryter ihop. Varför ska allt vara så himla krångligt?

Som jag skrev i tidigare inlägg, så skulle Ken ha rest till Site 1 redan igår, men p.g.a dåligt väder kunde inte helikoptern flyga, så han fick snällt vänta på nästa "convoy" som skulle flyga idag och även denna inställd p.g.a vädret.

Hans sista chans är att komma med imorgon kl 10.25 lokal tid annars.. Åhh jag blir galen. F**n vad det ska krångla jämt och ständigt.

Blir ju helt stirrig, när jag inte får reda på mer detaljer än så och jag tror inte Ken vet så mycket mer han. Kollade på vädret i Bagdad via www.weather.com samt www.yr.no och det visar verkligen inga spår av dåligt väder. Insallah så kommer han iväg imorgon.

Snart är väntan över.

Det känns så overkligt, galet och underbart, verkligen alla känslor på en och samma gång. Han är snart här hos mig.
På fredag morgon får jag se min älskling igen efter 10 långa månader ifrån varandra.
 Vi hade en Skypedate igår kväll och det slog oss båda, att det var den sista gången som vi hörs via Skype innan vi ses till veckan. 
Naturligtvis kommer vi att ha kontakt genom mail, men Ken kommer att jobba några dagar till, så det blir lite kort om tid att skypa.
Ken kommer nämligen att åka till "Site 1" imorgon, som är den största basen i Baghdad och på torsdag kväll kommer han att göra en mindre resa till BIAP (Baghdad Intl Airport), innan han flyger till Abu Dhabi och därifrån till Europa.
Han har packat ihop alla sina saker eftersom han kommer att lämna Irak för gott och han blir därefter stationerad i Afghanistan efter sin semester. Han vet ännu inte riktigt i vilken provins.
Men det är en senare fråga, för nu ser vi fram emot tre underbara veckor tillsammans med julefrid, god mat och dryck och M A S S O R av kärlek. Vi har mycket att ta igen :D

Vi har redan gjort upp lite planer för vad vi ska hitta på den första helgen som vi är i Stockholm och vi har även bokat in middagar på restauranger.
Kens önskan är dock att få äta lunch på Burger King eller nåt i den stilen och sedan på kvällen gå till TGI Friday, som ligger i närheten av vårt hotell. Han har verkligen saknat sin "junk food". FYI så är det inte där vi har bokat bord :D
Maten på hans bas varit okej, men kanske inte den mest kulinariska. 
Är det någon av er som känner till någon mysig restaurang i Stockholm och i närheten av Kungsträdgården/Berns så får ni gärna höra av er. Jag har fått några tips av min bror, men alla förslag är välkomna.

Ken i sitt "rum" vid Camp L.

Frågestund.

Jag tycker det är jätteroligt att ni ställer frågor och här är några frågor som jag fått.

Ska du följa med Ken till USA efter hans semester i Sverige?

Tyvärr så kommer jag inte att göra det. Jag har tre terminer kvar i skolan och Ken kommer att fortsätta sin utlandstjänstgöring i Afghanistan. 

Så vi kommer dessvärre att fortsätta vårt distansförhållande ett tag till, MEN vi kommer att ses oftare =)

När planerar ni att flytta till USA och vart ska ni bo?

Jag ska gå klart min utbildning i Sverige först och jag tar min examen i Juni 2012. Därefter beror det lite på, hur Kens situation ser ut och hur hans kontrakt ligger. 

Det är lite svårt att svara på det i nuläge. Vi får se tiden an..

När vi väl kommer till USA, så kommer vi att bo i delstaten New York och den lilla charmiga staden Wilton.

Har ni några bröllopsplaner? 

Vi har börjat att kika på vilken visum typ som skulle passa oss bäst och efter att ha läst och frågat andra USA bloggare om råd, så har vi kommit fram till att K1 visum(fästmö visum)verkar vara det som passar.

Jämfört med många andra som bloggar om USA livet, så har vi precis påbörjat vår långa resa och inte kommit så långt än.
Men vi tar en dag i taget, även fast vi båda önskar att tiden kunde gå mycket snabbare.

Men när alla papper är godkända och allt är klart, så skulle vi gärna vilja gifta oss i Karibien.

En månad kvar..

Jag börjar bli riktigt tankspridd och jag har mina tankar på allt annat än skolan just nu.

Idag är det exakt en månad tills Ken kommer hit

och min glädje över att få se honom finner inga gränser.

Det ska bli så underbart!

skydda sin blogg

Hej igen!

Tack igen för alla kommentarer, det är jätteroligt att läsa dom :)

Nu har jag nya funderingar, men denna gång om hur man kopieringsskyddar sina bilder och om det verkligen behövs?

Någon som vet och har nåt bra tips?

Har sökt mig fram i djungeln av information, men jag har inte lyckats hitta nåt vettigt svar...

Funderingar om framtiden

Hej på er igen!

Det här kommer låta som ett tacktal, men jag är väldigt glad över att jag skaffade den här bloggen, för jag har upptäckt att det är ju så många av er som är i samma situation eller har varit i samma sits som jag och Ken. 

Jag har fått så mycket tips och råd om vad som komma skall och jag är oerhört glad ni peppar mig/oss, för det är inte lätt att ha ett långdistans förhållande och ett mål att nå, som ligger långt fram i tiden...

Samtidigt som allt just nu verkar ligga i framtiden, så kan jag inte låta bli att undra över hur det kommer att bli den dagen då vi väl flyttar till USA.

Kommer jag att hitta ett jobb? Kommer jag att finna några vänner?

Hur har ni som bor i USA eller är på väg att flytta, känt det?

Pratade med Ken igår om att skaffa nya vänner i USA och han menade att amerikanare är väldigt öppna och vänliga, men svårare att bli komma in på livet. Eller nåt i den stilen..

First step

Baka en paj och knacka på grannens dörr och presentera dig! :)

Anledningen den diskussionen var att när vi bodde i Förenade Arabemiraten, så var jag väldigt ensam om dagarna då Ken jobbade och det var svårt att hitta någon att umgås med. 

Tänk om jag hade haft min blogg då..? : /

Highlight of the day

Har precis pratat med min underbara sötnos

och jag längtar så himla mycket efter honom...

Snart är vi nere på en månad kvar tills vi får se varandra.

Beautiful China

Costa Rica Parte Tres

Lite mer bilder från Costa Rica

Mot Monteverde

Sockerrör

Kaffebönor

Trött uggla

Vid hotell Tango Mar

Tambor

Focus!

Jag skulle fokusera på det här och bli klar med mina läxor...

MEN

föredrar de här böckerna istället...

Arizona Green Tea

Jag hittade den här idag, av en slump.. :)

Ken och jag brukade köpa dom här i Förenade Arabemiraten från en affär med amerikanska produkter.

Supergoda!

Arizona Green Tea

From Russia with love

Hej på er eller ska jag kanske skriva Привет тебе, som enligt google translate betyder Hej på er... :)

Idag har jag äntligen tagit tag i högen av dokument som ska skickas in, för att ansöka om turistvisum till Ryssland. 

Det börjar ljusna lite på våra planer att fira jul/åka på en liten semester tillsammans. 
Fast jag har ännu inte hört något från K, sedan han åkte till en annan bas som ligger nära den Amerikanska Ambassaden igår. Men jag hoppas att det har gått bra.

Vi vill inte riskera att det blir några andra problem eller omständigheter, så han tog ledigt för att kunna hinna i tid till sitt möte i morse.

Det finns så mycket andra länder i Europa, som vi inte besökt än och där ingen av oss behöver visum, men K vill absolut att vi ska till Moskva...och då får det bli så.

Samtidigt i all negativitet, så tror jag säkert att det kommer att bli en trevlig resa (om vi kommer dit) och det blir ännu en prick på kartan över länder som vi har besökt tillsammans.

Och vad noggrann man måste vara, att alla blanketter är ifyllda på rätt sätt, fotot ska vara inom vissa mått ramar, intyg från försäkringsbolag och inbjudan ifrån hotellet. 

En försmak av vad som väntar inför Fiancee Visumet kanske ?!?

För visum till Ryssland krävs:

-Visum ansökan (eng)

-Försäkringsbrev från godkänt försäkringsbolag ex. Folksam (eng)

-Inbjudan från hotellet (eng)

-Foto

-Ansökan till Comet Consular Service, om man vill att de ska behandla ärendet och dom bifogar alla handlingar som ska fyllas i.

Förvirringens morgon

God Morgon på er alla,

Snart dags att påbörja sista veckan av praktik. Har varit jätteroligt och jag har kommit in i rytmen hur dom jobbar. Tror jag i allafall :)

I helgen ställde vi ju om klockan och det är lika förvirrande varje gång. 

Jag har lärt mig regeln att på våren flyttar vi ut utemöblerna = klockan ska fram en timma och på hösten flyttar vi in utemöblerna = klockan ska tillbaka en timma. 

Men det lyckas alltid bli förvirrande ändå!! 

Sprang runt som en galning igår för att kolla om jag hade alla mina klockor omställda (gillar klockor, så det har blivit en liten collection) och dubbelkollade min mobil innan jag somnade, så att den var inställd på rätt tid i morse. Ringde den tror ni? Naturligtvis inte..!!

Vet inte vad felet är..vad trött jag blir.
Hoppas att dagen blir bättre...

Missing you..

248 days apart and only 45 days left to go..

Miss you my love!

Skypedate with K 30/10-2010

Att arbeta som reseledare

Att åka som Au-pair eller jobba som reseledare? 

Funderade och valde slutligen att börja jobba som reseledare. Men vägen dit var prövande..

Först så får man kika om de olika resbolagen ansöker som utlandstjänster och sedan får man skicka in ett tjusigt CV med olika bifogade dokument.

Kinesiska Muren'07

Man ska vara minst 21 år och ha haft körkort i ett år beroende på dom olika försäkringsbolagen som man använder sig av på destinationerna. Gymnasiekompetens, turistutbildning och/eller erfarenhet inom vård och omsorg.

Tycker resbolaget att man verkar passa, så får man komma på en enskild intervju, där man får berätta lite mer om sig själv och varför man söker och man får mer info om vad arbetet egentligen innebär. 

Går det bra, så blir man inbjuden till en gruppintervju med andra sökande, där man testas i att hålla anföranden inför grupp, spontanitet samt hur man agerar i en grupp.

Och går det bra, så får man säker erbjudande om jobb. :)

(Detta är efter mina erfarenheter, men jag tror inte att ansökningsprocessen har ändrats så de senaste åren.)

Min första enskilda intervju var i Stockholm i juni 2004 och nån vecka senare fick jag resa till Malmö för gruppintervju och dagen efter, så ringde personal rekrytering och berättade att dom var nöjda med prestation och att de ville skicka mig till ögruppen Azorerna, Portugal i Augusti. Hurra!!!

Som reseledare jobbar man med att ta emot och lämna gäster vid flygplatsen, hålla välkomstmöten och sälja utflykter och även guida utflykterna.

Vill man sedan jobba med ekonomi, så finns det möjlighet att kunna jobba som ekonomiansvarig samt bokningsansvarig och även senare ev som destinationschef, med fullt ansvar över guider och verksamheten.

Dom sista åren jobbade jag som Rundreseguide och det är bland det roligaste och tuffaste som jag har gjort. Då är man helt ansvarig själv för gästerna, ser till deras behov, och finns till hands jämt!! 

Man har flygplats transfer, välkomstmöte, guidar utflykterna tillsammans med en lokalguide, då rundresorna oftast är resmål längre bort, ex Costa Rica och Kina.

Att jobba som guide är bland det bästa som jag har upplevt och jag växte som person, lärde känna mig själv bättre och blev mer självständig. 
Men det bästa av allt är att jag träffade K, som jag är förlovad med.♥

Oman'06 (Rub Al Khali öknen)

Costa Rica Pt 2

Mer bilder från mina absolut underbara månader i Costa Rica.

En av många nationalparker

Kollibri

Strand vid Tortugero

Djungeltur i Tortugero

Jag och Cairo nedanför Arenal Vulkanen

Första besöket i USA

Nervös är nog ett ord som kan förklara hur jag kände, när biljett och resdatum var bestämt. 

Ken och jag hade varit tillsammans i ungefär ett halvår, när det var dags för ett första USA besök och naturligtvis också en resa, för att träffa mina blivande svärföräldrar.

Det var i december 2007 och det känns som evighet sedan.

Även fast jag hade rest en del innan jag träffade Ken, så hade jag aldrig rest till USA.

Resan gick via Stockholm till Amsterdam och redan där bevittnade jag hur pass allvarlig säkerheten hade blivit efter 11 september. 
Jag fick uppge adress, telefonnummer och stat som jag skulle besöka och eftersom jag hade jobbat i Mellanöstern ganska mycket som reseledare så hade jag även ganska många stämplar i mitt pass och detta var tydligen inte bra enligt killen vid gatekontrollen på Shiphol i Amsterdam. Han tog dit en snubbe till, och dom bägge stod och granskade mitt pass väldigt länge...men hur pinsamt var det då på en skala ?!

Och nervositeten blev bara värre av alla rykten som jag hade hört om US Homeland Security, men det gick jättebra och mannen som ställde frågorna om mitt besök samt stämplande mitt pass så fint, var jättetrevlig.

Flygresan över till USA och Memphis var behaglig och på inrikesflyget mellan Memphis, TN och Montgomery, AL så satt jag bredvid en man som började samtala med mig. 
Och när jag berättade att det var mitt första besöket i USA, så började han fråga vad jag skulle se och besöka, och när jag berättade att jag skulle till Montgomery med omnejd, började han nästan skratta...ehh har jag sagt något fel liksom?

Han hade tydligen aldrig mött någon som enbart skulle besöka Montgomery och städer omkring i Alabama.
Han tyckte att om man besökte USA för första gången så skulle man jag minsann inte bara se södern, utan andra mer kända platser som New York, LA, San Francisco. 
Men den här resan var endast på två veckor, där huvudsyftet var att möta hans familj och släkt. Stupid man!!
Alla har vi våra åsikter, men kanske inte förståelse jämt..
När jag landade på Montgomerys flygplats, så fanns K och hans familj där. Det var superpirrigt och nervös, men dom var så öppna och spontana, så det gick jättebra.
Nåt som jag lade märke till, på flygplatsen var att "bagage claim" fanns vid ankomsthallen, där alla anhöriga stod och väntade...kändes konstigt att komma ut och hälsa på familjen och sedan hämta väskan...

I vilket fall som helst, så hade vi två underbara och väldigt intressanta veckor. 
Allt från att uppleva, att man verkligen inte kommer någonstans utan bil, Auburn University, till det berömda Wallmart, JC Penny's, Old Navy, Taco bell, Olive garden, kaffe på Starbuck's, Dunkin' Donuts till alla underbara människor och Kens familj som tog emot mig med öppna armar.
Vill tillbaka nu!!

Distant love

Kärlek på distans

Avstånd Karlskoga, Sverige - Baghdad, Irak

 3625.29 km

Friday I'm in love

63 dagar kvar..

Äntligen helg igen och trots att jag har mycket pluggande i helgen, så ska jag prata länge länge med K.

Saknaden efter honom är så stor och jag kan knappt bärga mig till mitten av december...

Jag längtar efter att få åka upp till Stockholm och Arlanda för att möta honom.
Därefter ska vi spendera en mysig weekend boende på Berns Hotell och shoppa loss lite i huvudstaden.

Till veckan blir det nog även att ta itu med visumansökan och passfoton till Ryssland. Har ändå ganska gott om tid, men det känns alltid bra att ha så mycket som möjligt förberett.

In love!

Väntan är värst.

..och jag vet att vi kommer att få uppleva det här igen, men det ska jag inte tänka på nu!

Nu ser jag fram emot den 17 December, då min älskade K anländer till Stockholm!! Det ska bli sååå jäkla underbart att få hit honom, äntligen liksom efter 10 långa tomma månader.

Som det ser ut nu, så ska vi spendera en weekend i Stockholm och få uppleva lite mysig julkänsla.

Hoppas kunna åka till Skansen, men även få promenera i gamla stan samt att shoppa lite julklappar.

Har någon nåt tips vad vi inte ska/få missa, så får ni gärna höra av er :)

Saknar min älskling..

Därefter blir det några dagar hemma, innan vi packar väskorna och drar till Moskva, Ryssland.

Jepp, K ringde en dag och berättade att han hade bokat oss på en resa dit. Så nu är det "bara" att ansöka om visum eftersom Ryssland inte tillhör Europa, men det skulle ta ungefär 5 dagar att få visumet, så jag hoppas att allt kommer att gå väl.

Inbjudan, visumansökan är klara-check!

Ryssland är ett lite annorlunda resmål i mina ögon och kanske inte ett land som jag skulle välja i första taget, men det ska bli väldigt spännande och lärorikt. Ännu en prick på kartan liksom

Vill ni följa vår resa, så finns jag på resdagboken.se

Pratade med Ken igår kväll och allt var bra med honom, kan inte tro att vi är nere på 69 dagar. Hoppas att det kommer att gå fort, för vi har så mycket i skolan just nu och snart är det dags för praktik. Yay!!

Ken berättade att han hade fått mitt paket som jag skickade för snart 2 veckor sedan och han bara älskar vår Santa Maria Cheese Dip, så det blev att jag skickade ett par burkar samt karamell kungen lösgodis och dom obligatoriska Marabou chokladkakorna...

Bahamas

Man sitter i höstrusk med mörkare kvällar, fast det har sin charm det också. Ganska mysigt att få tända brasan och njuta av en kopp nybryggt te.

Men det är också underbart att få sitta och kika lite på gamla bilder från jordens alla olika hörn och jag fastande för ett album, som måste ha varit en av mina favvo resor och den gick till Karibien och ögruppen Bahamas.

Vi reste från Atlanta till Freeport på Grand Bahama Island och vi valde den ön just för att många kryssningsfartyg dockar vid Nassau och ön blir översvämmad av turister.

Och vilket fantastiskt resmål det var och vi kommer absolut att resa tillbaka dit. 

Vänliga människor och en oslagbar naturupplevelse. Paradiset med långa kritvita stränder och turkost vatten..

Vi åkte dit i början av Mars 2009 och alla trodde att Ken och jag var "honeymooners" ehh vilket vi inte var, utan vi ville bara njuta utav det karibiska chillout livet och få en välförtjänt semester vistelse samt några Bahama Mama's också ; )

Bahama Mama's

Vy vid havet..

Vid byn Eight Mile Rock

Paradiset

Förlovningen.

Ken och jag hade pratat en del om att förlova oss, men det blev aldrig av, att vi gjorde det i Förenade Arabemiraten. 

Hela idén fick mogna hos oss båda, men när vi kom till USA för att spendera dom sista veckorna ihop, så kändes det bara så rätt och det var en fantastisk känsla att veta när jag åkte hem att vi hade varandras kärlek.

Det var otroligt mysigt, men kanske i mångas ögon inte det traditionella sättet att låta mig se förlovningsringen innan. 

Jag kommer ihåg att Ken tog med mig in till Kay Jewelers i Dothan under en shoppingtur och jag vart så paff, nervös, överlycklig och verkligen överraskad.

Och eftersom vi inte hade så mycket tid i USA innan vi skulle åka åt olika håll, så fick jag välja design och diamanter!! på ringen eftersom den skulle vara perfekt och passa, innan det var dags för hemresa. 

Jag har verkligen världens bästa fästman, så underbar att det inte finns ord!

Vi förlovade oss den 20 Februari 2010 hemma hos hans mormor i Alabama. Hela hans släkt hade samlats för att fira vår förlovning, men även Kens 30-årsdag, så det blev en stor överraskning för oss båda.

Jättemysig och familjär tillställning och alla välkomnade mig in i hans stora familj.

Förlovningsringen

Nyförlovad och lycklig

Leaving on a jetplane.

Efter några trevliga veckor i USA, så var det dags för det svåra och tuffa avskedet från varandra.
Vi visste inte riktigt när vi skulle få ses nästa gång och det gjorde allt ännu värre. 
Han visste vilka perioder som han kunde ta ut sin semester, men det skulle också funka med min ledighet om jag kom in på den utbildning som jag hade sökt till...förvirringen var total. 
Men den 25 Februari 2010 tog vi farväl av varandra på Montgomery flygplats och det var verkligen hjärtskärande och tårarna ville inte sluta rinna. Jag ville inte släppa taget om honom..
Och flyget hem kändes som en evighet och jag hade en stort tomrum i mitt hjärta..

Charlotte Airport

Väl hemma möttes jag av MASSOR av snö, kyla och jag var väl inte direkt på topp.
Men jag säger bara tack och lov för Skype och internet som gjorde det möjligt för oss att höra av varandra när vi ville.
Och vi pratade flera timmar om dagen till en början och även fast vi var på olika kontinenter så var det en otrolig känsla att kunna se och prata med honom. Min höjdpunkt om dagarna!!

Efter några veckor hemma, så började jag söka jobb i väntan på att ansöka till min utbildning och jag vart erbjuden jobb som lärarvikarie.
Så när K började sin utbildning i USA, så började jag jobba och det hjälpte lite, för det kändes som tiden gick lite snabbare.

I våras så kunde jag efter högskoleprovet börja söka utbildningar och fick svar i mitten av Juni, att jag blivit antagen. 
Lyckan fann inga gränser och jag kommer ihåg att jag ringde till K och kände sån enorm glädje att vi äntligen var på väg i rätt riktning.

Och det innebar också att K kunde boka sin biljett till Sverige, för att komma och hälsa på mig! <3
MEN ibland kommer det lite käppar i hjulet och min utbildning har mycket praktik, som kommer att vara belagd på loven. Så alla lov i stort sett, utom jul och sommarlov kommer att gå till det. 
Och det kändes väl inte jättekul att få reda på det, för det innebar att K fick skjuta på sin semester. Men det var nog ett bra beslut ändå, för jag vill verkligen kunna ägna all tid åt honom, när han är här.
Så hela våren, sommaren och nu på hösten, så har jag räknat dagar och veckor...
Med facit i hand och med ombokade biljetter, så anländer han till Sverige den 17 December och jag kommer att finnas där för att möta honom!! Mitt hjärta...
Då har vi varit ifrån varandra hela 294 dagar!!! Helt galet, och som vi har längtat efter varandra.

Väntan...

Costa Rica

Innan jag flyttade till Ken i Förenade Arabemiraten, så jobbade jag sex månader i Central Amerika och Costa Rica.

Jag bodde i staden Arenal med mina kollegor, men våra rundturer utgick ifrån San Jose och vidare till den lilla byn Tortugero vid det Karibiska havet och till just Arenal med den aktiva vulkanen Arenal och underbara varma källor. 

Efter några dagar av canopy, river rafting, hästridning och vandring i Arenal National Park, så fortsatte vi inåt landet mot Monteverde, där man bl.a odlar mycket kaffebönor.

Slutligen begav vi oss mot Stilla Havskusten och surf paradiset Tamarindo och Tambor.

Ett land med mycket flora och fauna och ja, jag tycker fortfarande ormar är så hemska. Costa Rica är ett land med mycket! ormar och kräldjur. Men jag lyckades se på flera boa ormar och pit vipers (giftigare typ av huggorm) och tog det mycket bra..allt för att inte skrämma slag på gästerna ;)

Underbart land med gästvänlig lokalbefolkning samt några av dom mest vackra naturområden jag någonsin sett.

Canopy i Monteverde

Hognosed Pit Viper (giftig)

Vrålapor (Howler Monkeys)

Arenal National Park

Hästridning i Arenal National Park