Leaving on a jetplane.

Efter några trevliga veckor i USA, så var det dags för det svåra och tuffa avskedet från varandra.
Vi visste inte riktigt när vi skulle få ses nästa gång och det gjorde allt ännu värre. 
Han visste vilka perioder som han kunde ta ut sin semester, men det skulle också funka med min ledighet om jag kom in på den utbildning som jag hade sökt till...förvirringen var total. 
Men den 25 Februari 2010 tog vi farväl av varandra på Montgomery flygplats och det var verkligen hjärtskärande och tårarna ville inte sluta rinna. Jag ville inte släppa taget om honom..
Och flyget hem kändes som en evighet och jag hade en stort tomrum i mitt hjärta..

Charlotte Airport

Väl hemma möttes jag av MASSOR av snö, kyla och jag var väl inte direkt på topp.
Men jag säger bara tack och lov för Skype och internet som gjorde det möjligt för oss att höra av varandra när vi ville.
Och vi pratade flera timmar om dagen till en början och även fast vi var på olika kontinenter så var det en otrolig känsla att kunna se och prata med honom. Min höjdpunkt om dagarna!!

Efter några veckor hemma, så började jag söka jobb i väntan på att ansöka till min utbildning och jag vart erbjuden jobb som lärarvikarie.
Så när K började sin utbildning i USA, så började jag jobba och det hjälpte lite, för det kändes som tiden gick lite snabbare.

I våras så kunde jag efter högskoleprovet börja söka utbildningar och fick svar i mitten av Juni, att jag blivit antagen. 
Lyckan fann inga gränser och jag kommer ihåg att jag ringde till K och kände sån enorm glädje att vi äntligen var på väg i rätt riktning.

Och det innebar också att K kunde boka sin biljett till Sverige, för att komma och hälsa på mig! <3
MEN ibland kommer det lite käppar i hjulet och min utbildning har mycket praktik, som kommer att vara belagd på loven. Så alla lov i stort sett, utom jul och sommarlov kommer att gå till det. 
Och det kändes väl inte jättekul att få reda på det, för det innebar att K fick skjuta på sin semester. Men det var nog ett bra beslut ändå, för jag vill verkligen kunna ägna all tid åt honom, när han är här.
Så hela våren, sommaren och nu på hösten, så har jag räknat dagar och veckor...
Med facit i hand och med ombokade biljetter, så anländer han till Sverige den 17 December och jag kommer att finnas där för att möta honom!! Mitt hjärta...
Då har vi varit ifrån varandra hela 294 dagar!!! Helt galet, och som vi har längtat efter varandra.

Väntan...