Nu drar vi..

Idag tar Ken och jag en lill-semester och sticker på en 3-dagars kryssning till Bahamas. Det är en välbehövlig semster och egentid, men jobbigt att för första(!!) gången lämna Everest och Linus. 

Vi vet att de är trygga och "in good hands" med svärisarna, men känslan finns ändå där...om ni vet vad jag menar.

MILLER'S ALE HOUSE.

Hallå på er!

I torsdags kväll besökte vi Miller's Ale House, som ligger här i Orlando. Mysig sportbar/restaurang att besöka och de hade ett bra utbud på såväl mat och dryck.

Anledningen till att vi åt där, var för att Ken och hans kollegor hade haft ett farewell party där innan för några av deras kollegor. Någon gick i pension och en annan hade fått en ny befattning.

Jag och Evie kom dit lite senare och alla tyckte Everest var så söt och go. Succé! Vi minglade lite med Kens kollegor och jag vart bekant med en av hans kollegor Sarah, som typiskt nog skulle flytta till Houston, TX och jobba för NASA .. dog lite av avundsjuka .. men vi kom verkligen jättebra överens och utbytte information, så vi kan hålla kontakten. Så typiskt att hitta någon som man kan bilda en vänskap och sedan .. nada.

KISS A GINGER DAY.

Igår firades Kiss A Ginger Day och det är en dag som tydligen firas varje år sedan 2009. Jag tog i vilket fall tillfället i akt att pussa på vår rödbruna sötnos här hemma, trots vissa protester..

Bröllopsdag.

Välkommen 2017.

Trots en otroligt envis förkylning som gör att vi sover hela dagarna och somnade innan tolvslaget igår, så försöker vi iallafall hitta en gnutta energi, så att vi kan fira vår 5-åriga bröllopsdag idag!

[1/1-2012]

[Phuket, Thailand]

Fyra År Som Äkta Makar.

Datum: 1/1-12

Plats: Phuket, Thailand

Överraskad.

Idag hade vi ett veterinärbesök med Linus, som skulle få en spruta mot Kennelhosta.

På väg hem stannade jag vid Starbucks för en god Chestnut Praline Latte och personalen tyckte han så söt att de gav honom en puppycup. Så himla gulligt!

När jag kom hem, så fick jag se Kens bil komma körande och där stod jag med en frågande blick..han kom hem tidigare från jobbet. Hmm..

Han klev ur bilen med en bukett rosor, champagne och choklad. Han hade tagit ledigt från jobbet för att spendera tid med  familjen. Det var så himla gulligt gjort och jag vart verkligen jätteglad.

A dog & his little human.

Ett plus ett = bebis

Glada nyheter att dela med oss denna onsdagskväll.

I höst kommer storken på besök.

Myskväll.

Är väldigt stolt över min Ken. Han är och har varit toppen under veckorna som vi renoverade huset samt att han min trygghet och bästa vän här i livet.

Igår kom han hem med ett certifikat från jobbet samt en check på en summa pengar, för ett väl utfört arbete som chef. Jag är så stolt.

Så ikväll har jag lagat italienskt samt öppnat en flaska rött, tänt ljus och öppna spisen. Innan middagen blir det lite tilltugg. 

Vardagsmys bara så där...

Hur träffades vi?

Jag hittade en gammal fråga från Dec'13 precis innan jag skulle flytta över till USA och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för v ä l d i g t sent svar, men jag hade fullt upp i slutet av året.

Frågan jag fick i en kommentar var från en ny läsare av min blogg, som undrade hur Ken och jag träffades?

Vi träffades i Salalah, Oman november 2006. Jag jobbade där som reseledare och jag träffade honom på en restaurang/bar som kallades Oasis, där jag och mina kollegor tillsammans med andra expats brukade äta och ta några drinkar.

Det började som vänskap, men övergick till det äktenskap vi har idag ♡

Solnedgång i Salalah.

He is here!

ÄNTLIGEN är Ken här, efter att vi inte sett varandra på nästan 13 månader. Helt galet!!

Han landade på Arlanda i tid i fredags 29/11 och det pirrade ordentligt i magen innan dörrarna till ankomsthallen öppnades och jag fick kasta mig i armarna på honom.

Det är så otroligt underbart att ha honom här och att jag kan pussa och krama på honom när jag vill ♡

Vi stannade en natt i Stockholm och var ute och åt och myste ordentligt, träffade min bror, men det blev en tidigt kväll då Ken var trött pga. Jetlag.

Igår kom vi tillbaka hem och mina föräldrar är så glada över att träffa honom igen. Vi stannade uppe tills midnatt och pratade. Supermysigt. Jag fick också en tidig julklapp i form av en fin iPhone 5S med mitt nya amerikanska(!!) nummer. Gaahhh är såå glad.

Idag har vi packat ihop en resväska av MÅNGA(!!) som ska med över Atlanten och jag fattar inte att jag flyttar till USA om 9 dagar.

Väntan på att AirFrance ska anlända..

Firande att vi äntligen är tillsammans igen

Utsikt från SAS Radisson Waterfront

We're so close but yet so far away.

Irriterad. Förtvivlad. Förbannad. Ledsen. Hopp. Glädje. Saknad. Längtan.

Ord som både jag och Ken känner just nu. Varför tar det sån tid ? 
Vi väntar och väntar på att få höra något ifrån NVC. Vi befinner oss dock i en "pre-interview phase" - alltid något, men inte tillräckligt tillfredsställande.

Vi kontaktade dom i måndags och de skulle återkomma. Hoppas inom kort.

Naiva som vi är, så trodde vi verkligen att jag skulle vara i USA nu i höst(önsketänkande), men jag börjar ge upp hoppet om det. Kanske inte ens i år..f..n!

Men något som verkligen gjorde mig på gott humör och lycklig till tusen är att Ken planerar att komma hit i 3 veckor över jul, om inte jag hinner till Texas före dess. Känns så otroligt skönt och härligt, så ni anar inte!!

Jag har inte sett Ken på ett år(!!), men nu vet jag åtminstone att jag kommer att få träffa honom inom några månader. Lycka!

London oktober'12

Happy Birthday!

Idag fyller min älskade man år!! 

Hipp hipp hurra Älskligen min!

Today is the day!!

Snart är det dags att sätta sig på tåget mot Stockholm och jag är pirrig i hela kroppen.

Jag är så glad att han äntligen kommer hit idag och att jag får hålla om honom, om några timmar.

One happy girl!!

Happy wife Happy life.

Gissa vem som kommer på besök om två veckor?

Åhh jag är så lycklig och jag har svårt att förstå att jag faktiskt kommer att få hålla om min man igen om TVÅ veckor.

Haha, det måste vara rekord för oss att ses inom loppet av så kort tid. Annars brukar det handla om ca. sex(!!) månader.

Han bokade biljetten i tisdags och kommer till Arlanda den 26/10 från Doha, Qatar via Dubai och stannar tills den 18/11.

Jag bokade tågbiljetterna till Stockholm igår, så nu vill jag att tiden ska gå fort och att jag blir frisk från förkylningen a.s.a.p.

Midsommar 2012.

American Hubby.

9 dagar kvar!! :)

Holy moly, om snart en vecka är han här!! 

Jag kan säga till honom att vi ses nästa vecka och den känslan är helt underbar.

Vi har väntat och längtat efter varandra i ett halvår och nästa vecka får vi hålla om varandra.

Jag kommer att åka upp till Stockholm nästa onsdag, för att slippa åka så tidigt på torsdagmorgon till Arlanda. Men om jag känner mig själv så kommer jag att ha massor av fjärilar i magen och vara ute på Arlanda i gooood tid innan. :)

Westin Siray Bay resort & spa

Internet har inte riktigt fungerat på vårt rum, så vi får ta en promenad till lobbyn varje gång vi vill kolla mejl eller FB :( 

Hotellet är underbart och vårt rum har det bästa läget enligt repan, vilket vi faktiskt tror på denna gång. 

Vi bor i ett rum som tillhör kategorin Sala Villa och som har en privat pool på terassen :) Love it!! Bilder kommer..promise! 

Vi har hunnit beställa kläder hos en tailor och fått en guidad tur på pärlor fabriken i Phuket, vilket resulterade i ett halsband och armband. 

Nån av dagarna ska vi ta oss över till Kata/Karon/Patong för att träffa bekanta till min familj, men även några av Kens kollegor som är på semester :)

För 5 år sedan...

idag satte jag mina fötter i Salalah, Oman. Det skulle visa vara början på ett riktigt romantiskt äventyr, en plats som verkligen skulle rock my world.

Underbara stränder

jag är kär

Efter snart 5 år tillsammans, så fortsätter ken att överraska mig med olika ting och jag älskar det :)

Idag fick jag ett e-mail med ett bifogat foto som visar Kens nya bankkort och motivet på kortet är en bild av oss i Kina 2007. 
Aww så romantiskt gjort!!

bilden på hans bankkort :)

Avsked & Längtan.

Jag går fortfarande runt och snosar i de kläder som Ken lämnade, jag sover på hans sida i sängen, jag bär hans gamla US Airforce shorts..ren tortyr jag vet, men jag saknar honom så mycket att jag får tårar i ögonen hela tiden.

Han har skickat mail till mig och han är tillbaka i Afghanistan, men dock inte på sin bas ännu. Idag har jag inte hört någonting och jag antar att han är på väg till sin bas för det brukar ta någon dag eller så att komma dit..


Jag försöker att se framåt på allt som vi har kvar att uppleva tillsammans och jag får ofta nypa mig i armen för att se om allt det vi har varit med om och kommer att få uppleva verkligen är sant.

Vi har varit i kontakt med en immigration laywer och vi har fått svar på våra frågor..mer än så nämner jag inte nu.