24 september 2013

We're so close but yet so far away.

Irriterad. Förtvivlad. Förbannad. Ledsen. Hopp. Glädje. Saknad. Längtan.

Ord som både jag och Ken känner just nu. Varför tar det sån tid ? 
Vi väntar och väntar på att få höra något ifrån NVC. Vi befinner oss dock i en "pre-interview phase" - alltid något, men inte tillräckligt tillfredsställande.

Vi kontaktade dom i måndags och de skulle återkomma. Hoppas inom kort.

Naiva som vi är, så trodde vi verkligen att jag skulle vara i USA nu i höst(önsketänkande), men jag börjar ge upp hoppet om det. Kanske inte ens i år..f..n!

Men något som verkligen gjorde mig på gott humör och lycklig till tusen är att Ken planerar att komma hit i 3 veckor över jul, om inte jag hinner till Texas före dess. Känns så otroligt skönt och härligt, så ni anar inte!!

Jag har inte sett Ken på ett år(!!), men nu vet jag åtminstone att jag kommer att få träffa honom inom några månader. Lycka!


London oktober'12

31 kommentarer:

  1. Åh vad jobbigt att inte veta och inte kunna plannera. Att ni båda liksom får gå och ha era liv på "on hold". Jag lovar att hålla tummarna hårt för att det ordnar sig och du får komma till USA så snart som möjligt. Att inte ha setts på ett år är väldigt lång tid. Men stark kärlek övervinner det mesta och det vekar ni verkligen ha. Glad att höra att ni får ses under tre veckor under jul. Men man får hoppas på att ni båda får besked om framtiden innan dess också.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för uppmuntran - det hjälper! :)
      Jag hoppas verkligen att det löser sig innan jul, men jag är bara så glad att jag får se honom snart.

      Radera
  2. Vilket fin blogg jag hittat! Fattar inte hur ni pallar att vara ifrån varandra sååå länge! Hoppas du snart kan åka till USA! Har själv bott i USA och jag är kär i landet :)
    Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla, vad glad jag blir! :)
      Vi har verkligen fått kämpa och det blir tuffare hela tiden speciellt nu med tidsskillnad när han är i USA. Men jag hoppas att jag snart finns vid hans sida i Texas. Vart i USA var du?

      Radera
    2. Utanför NYC, i Connecticut.

      Radera
  3. Ring, ring, ring, varje dag till NVC. Lita inte på att de ska återkomma, följ upp följ upp. Håller tummarna <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det gäller verkligen att stå på sig och nu har vi fått nog!! Herregud vilken tid det tar..

      Radera
  4. Jag förstår er frustration :(
    En sak som jag lärt mig ( den hårda och jobbiga vägen ) är att inget är enkelt i detta land. Saker och ting som egentligen är enkla blir svåra och omständiga...Och även om man vill slita av sig håret och skrika rakt ut är det bara att kämpa på. För tillslut löser sig allt :)
    Men som du skriver, ni är så nära fast ändå inte - så håll ut :) Rätt som det är så är du i USA tillsammans med Ken!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för allt pepp - det hjälper när det deppar till ordentligt.
      Vi försöker på bästa sätt att få tiden att gå fortare, men längtan till varandra blir bara större och större och det är riktigt tufft vissa dagar men vi får kämpa vidare och hoppas att jag hör något snart.

      Radera
  5. Ni ar sa starka som kampar pa. Har sagt det forut, men nu bara maste ju nagot handa snart! Haller tummarna!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vad go du är! Vi längtar som bara den nu och önskan är verkligen att komma dit till jul.

      Radera
  6. Åh <3 Här kommer ett STORT lass med kärlek & kramar. Hang in there!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni är så söta allihopa, tack snälla goa du. Det värmer och känns bra att ni peppar när dipparna kommer.

      Radera
  7. Kan inte annat än tycka att detta är löjligt.
    Har er file fastnat ngnstans? Så här ska det väl ändå inte gå till?
    Kan Ken möjligtvis skriva till sin kongressman? De kan ibland vara till STOR hjälp. Min egen kongressman har hjälpt mig ett par gånger då mitt green card strulat (då det förnyats).
    kan rekommendera att kontakta kongressmannen/kvinnan i fråga. DET skadar INTE iaf.
    Jag tycker nämligen att detta gått alldeles för långt.
    BRA att Ken kommer i jul. Så glad för din skull!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för tipset. Allt är värdefullt nu och allt är välkommet. Nu jäklar liksom! Nu MÅSTE det bli klart. Känns dock väldigt bra att veta om att Ken kommer hit i jul om det skulle dra ut på tiden.

      Radera
  8. Hang in there! Lättare sagt än gjort kan jag tänka mig. Kan inte fatta varför det tar så lång tid...du kommer till USA från Sverige, alltså inget tredje världen land. Hmmm
    Sköt om dig och ta nya krafter, eftersom slutspurten ligger nu runt hörnet!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Vi tycker så iallafall, men vi är nog inte de enda som söker skulle jag tro. Tack för pepp och hopp om att jag kommer dit inom kort! =)

      Radera
  9. Jag hoppas att han i n t e kommer hit i jul - för att du då är d ä r redan!!! Håller fortfarande på oktober.=) /Penny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör jag också!! Men annars vågar jag gissa på november/december..

      Radera
  10. Får alltid lite ont i magen när jag läser om det strul och trassel som så många går igenom på vägen mot en USA-flytt när jag vet med mig att jag hade det SÅ enkelt på grund av det faktum att det faktiskt finns ett stort kryphål för idrottare och andra så kallade "underhållare" och deras partners. Nu vet ju jag att det inte direkt är mitt fel att jag hade det så pass lätt som jag faktiskt hade, men jag är väl typiskt svensk som ändå känner mig skyldig på något sätt när jag lider med er andra som faktiskt måste kämpa häcken av er för en flytt till kärleken. It sucks. Och världen är orättvis. Hoppas det löser sig så snabbt det bara går och att ni snart kan börja ert amerikanska liv ihop :) kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Det känns om något bittert när man läser vad "enkelt" det var för alla andra.., men skam det som ger sig! =)
      Alla har kommit till USA på olika sätt och jag kommer snart att vara där också även fast det ibland känns hopplöst.
      Trevlig helg!

      Radera
  11. Men SHIT!!! ett helt år!!!! Usch så långt. :( Jag bävar inför den dagen då jag är färdig, vad som händer då. Men det får man liksom se. Hoppas du får komma snart dock! verkar helt sjukt att det tar så lång tid, verkar inte riktigt riktigt om man säger så. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp, det har gått över ett helt år. Helt galet!
      Jag hoppas dock på det bästa och att jag är där snart helst i år. Skandal annars kan man tycka. Tack för pepp och jag hoppas verkligen att det löser sig för din/er också när den dagen kommer.
      Trevlig helg!

      Radera
  12. Men hjalp, ett helt ar!! Jag forstar att ni ar otroligt trotta pa vantadet nu. Att det ska ta en sa himla lang tid. Sa jobbigt for er bada tva :-(. Ps, vad glad jag blev att du borjat skriva pa bloggen igen. Jag hittade hit lite innan du tog en paus och tycker verkligen om din blogg. Sjalv bor jag i Bristol med min engelska man och vara barn sa aven om jag inte behovt ga igenom alls den krangliga byrokrati som ni gor nu for att flytta hit sa vet jag hur det ar att vara utlandssvensk och vara gift med en man fran ett annat land. Jag haller tummarna for att det plotsligen rasslar till och loser sig sa att du far flytta over. /Millan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och välkommen till min blogg. Vad glad jag blir att bloggen är uppskattad, tack snälla!
      Det har verkligen tagit sin tid, men nu vet jag åtminstone att jag får se Ken i december i allafall vilket är en otrolig känsla. Fortsättning följer och vi hoppas på det bästa.
      Trevlig helg!

      Radera
  13. Jag vet verkligen hur jobbigt det ar och hur svart det ar med ovissheten...At inte ses pa ett ar ibland mer, tyvarr nagot jag kanner igen, och inte nagot jag onskar nagon annan. Det ar otroligt jobbigt, och det sliter...

    Jag hoppas att du inte "behover" fira jul med Ken i Sverige i ar, for da kommer du redan vara har i USA. Jag tror att det blir lagom till Thanksgiving...da har ni verkligen nagot att vara tacksamma for..:)

    Stora kramar och communication, communication och aterigen communication. Tidsskillnad etc gor det ibland svart, men skriv, emaila och skriv ner det som behover bli sagt sa man inte glommer vid nasta tillfalle man far att pratas vid. Dessutom, skriv och ring och tjata...man maste vara besvarlig, sager man inte nagot, ligger ni kvar i hogen, tjata pa dom sa att dom tar tag i er fil och att ert namn klingar valbekant nar ni ringer!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tufft samt att det sliter på oss och det har blivit ännu jobbigare nu när Ken är tillbaka i USA pga. tidsskillnaden. Usch och fy säger jag bara. Men vi kämpar vidare och tack vare goda råd från er alla så hoppas jag att jag befinner mig i USA till jul.

      Radera
  14. Å, känner så med er! Vad tufft det här är. Hoppas verkligen att du är här innan jul, så ni kan börja ert gemensamma liv.

    Varm kram
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det börjar att kännas väldigt tungt just nu - varför händer det ingenting?! Jag förstår att man inte bara får ett visum bara sådär, men det har gått över 12 månader nu.
      Vi hoppas precis som ni att vi får goda nyheter innan jul.
      Återigen stort tack för allt ert pepp! :)

      Radera
  15. Usch och fy, Madeleine...
    Ni är så himla starka! Kärleken övervinner allt. Snart sitter du där brevid Ken framför brasan.
    Massa kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör det verkligen och det är det vi får tänka på när det känns motigt! <3
      Hoppas att ni får en fin söndag!

      Radera

Skriv gärna några rader! :)