Medborgarskap!

 Hej Fina Vänner!

Det var verkligen inte igår! Jag måste börja med att berätta, att jag i början av Oktober blev Amerikansk Medborgare och det känns otroligt stort på alla sätt och vis.

I September fick jag göra mina biometrics och lite drygt en månad senare var det dags för intervju. Jag hade pluggat på veckorna innan, men jag var riktigt nervös!

Vi var ca. 20 personer vid det lokala USCIS kontoret och vi vart kallade en efter en. Jag vart intervjuad av en trevlig kvinna som började ställa dom berömda frågorna, innan jag knappt hunnit sätta mig..

Klarade mina första 6 frågor på raken…hurra!! ..och därefter fick jag lästa en rad och skriva en mening. Därefter dubbelkollande hon mina uppgifter och berättade att jag klarat intervjun och att jag skulle sväras in som medborgare samma dag! Alltså den lyckan och känslan är obeskrivlig!

Känns som igår..

Idag är det tre år sedan jag emigrerade till USA. Tre år har gått otroligt fort och det har varit fantastiska år med upp och nedgångar och det har också förändrat mig som person under dessa år.

Jag ska försöka få till ett inlägg om hur saker och ting förändrats sedan flytten hit, men först kikar vi tillbaka på ett inlägg som jag skrev när jag hade varit här i USA i en vecka..

Min första vecka i USA.

Vår lilla svenska medborgare.

Idag var hela familjen till svenska konsulatet i Dallas för att göra en namnanmälan för Evvie samt skaffa ett samordningsnummer till henne.

Vi fick ett jättebra mottagande och mycket bra information. En del dokument var färdiga sedan tidigare och bara för oss att signera. Smidigt!

Vi visste inte om att hon var svensk medborgare per automatik eftersom jag är svensk medborgare, men glatt överraskade blev vi. 

Jag anmälde mig också för att förnya mitt  pass till hösten, då svenska ambassaden erbjuder den tjänsten i oktober och det fanns få platser kvar.

Biometrics.

Förra måndagen hade jag tid för biometrics i Fort Worth. Mitt Green Card som jag har haft i snart två år går ut i december och vi har nu ansökt om att ta bort de restriktioner som jag har på mitt kort och för att få ett permanent.

Jag hade en angiven tid och hela processen gick mycket smidigt. Jag vart hänvisad till en receptionist som bad mig fylla i ett dokument med personuppgifter och sedan fick jag en nummerlapp och vart ombedd att sitta ned.

När det blev min tur fick jag dubbelkolla att alla personuppgifter stämde samt lämna fingeravtryck och sedan var det klart.

För ett år sedan..

..fick jag reda på att jag hade ett datum för min visumintervju på Amerikanska Ambassaden. Jag skrev så här om den dagen.

Körkort.

Idag fick jag mitt amerikanska körkort med posten och det känns jättebra att det äntligen kommit! Tjohoo och en bra start på helgen!

Amerikanskt körkort - teoriprov ✔

Nu är jag nästan klar med mitt körkort! Det har tagit sin lilla tid, men nu äntligen har jag kommit igång. 

Idag klarade jag teoriprovet och det var verkligen enkelt som alla säger. Kostnad 25 dollar! Liiite skillnad från Sverige eller hur? :)

Imorgon ska jag boka tid för min uppkörning och hoppas kunna göra det den här veckan eller nästa.

Totalt hade teoriprovet 30 frågor med en blandning av alkohollagar, trafikskyltar, trafikljus samt trafikvett på Interstates, Intersections och Highways...m.m.

SSN has finally arrived.

Tjihoo!

Ni kan föreställa er att jag vart glatt överraskad, när jag kollade brevlådan igår. Total lycka! Mitt Social Security Number kom igår. Nu är jag liksom med i spelet igen!

Så många dörrar som detta lilla papperskort för med sig...körkort, jobb - typ allt.

Jag har börjat söka jobb - det känns lite skrämmande, men underbart samtidigt.

Igår var det också dubbel glädje här, då vår Espressomaskin äntligen kom på plats. Åhh som jag har längtat efter ordentligt starkt kaffe och inte det mesiga svaga kaffe som serveras här i USA(okej Starbucks räknas inte...men ni fattar poängen).

Ha en fin lördag vart i världen ni än befinner er!

Social Security Office.

I morse åkte Ken och jag till Social Security Office Downtown för att ta upp kampen om mitt ssn. Jag har fått ena förklaringen efter den andra, då jag kontaktat dom och till slut fick jag svaret att mitt ssn har kommit bort...

Vi var vid deras kontor lagom när de öppnade kl. 9 och först fick vi gå igenom en säkerhetskontroll eftersom det är en government building. När vi kom in så satt det massor av folk där och vi trodde att nu kommer vi verkligen att få vänta resten av dagen här, men prick 9 började de ropa upp folk och deras nummer och inom 20 minuter hade vi blivit inkallade till ett kontor, lämnat alla uppgifter och var klara. Det gick snabbt och inom två veckor kommer jag att få hem mitt ssn. Hoppas hoppas!!

Grrr.

Irriterad som bara den just nu. För en vecka sedan, fick jag mitt Green card(hooray) M E N jag har fortfarande inte sett röken av mitt SSN. 

Sitter i telefonkö igen!! När jag ringde för någon vecka sedan, så sa representanten att jag skulle få mitt SSN ungefär samtidigt som mitt Green Card, men fortfarande gapar brevlådan tom varje dag :( 

F.a.n!

Green Card.

Total lycka när jag hämtade posten i eftermiddags!!

Ikväll firar vi!

Estimated time 48 min...

Väntar på att USCIS ska ringa tillbaka, då jag inte hade lust att sitta 48 min i telefonkö...

Försöker ta reda på exakt vad som händer med mitt Greencard och SSN, this should be fun...

Fortsättning...

USCIS ringde upp i tid och meddelande att mitt Greencard är på väg...puuh! 

Min fråga till er töser som nyss flyttat hit...vad händer med ssn? Jag har för mig att jag ansökte om det i samma veva som Greencardet och jag fick fylla in en DS-260..någonting fomulär, där det stod att mitt ssn skulle skickas hem 3 veckor efter att jag kommit till USA.

Det har gått liiite längre tid än 3 veckor, men när jag ringde för info i morse så vart jag hänvisad till det lokala kontoret här i Ft Worth samt att kvinnan sa att jag ev. var tvungen att söka igen. Huh?!

Någon som vet mer?

Ännu mera fortsättning...

NU har jag äntligen fått prata med en informativ själ, efter tre samtal till Social Security varav ett inte gav något och det andra vart bortkopplat. 
Precis som kvinnan på USCIS berättade, så kommer Greencard och ssn att dyka upp samtidigt och att det tyvärr bara var att vänta. Trist, men nu vet jag att de är på gång i allafall.

Bitter hemmafru.

Ibland blir jag bara så oerhört frustrerad över att vara här hemma och bara "vara". Jag kan inte göra mycket utan det magiska gröna kortet och det är så frustrerande. 

Jag kan inte ta körkort, öppna bankkonto eller söka jobb för den delen. Just nu är jag inte intresserad av att plugga heller, då jag nyss suttit i skolbänken, men det är klart att om det skulle behövas för ev. jobb så absolut.

Jobbsökande känns väldigt avlägset just nu, då vi har noll koll på när det sköna gröna anländer. SUCK!

När jag immigrerade, så sa immigrationsofficeren att det kunde ta allt från någon månad upp till ett halvår eller mer...Hur lång tid tog det för er?!

Jag känner mig verkligen helt värdelös...

Avsluta ett kapitel och börja på nästa.

Idag har jag fortsatt rensningen ur mina garderober och det är mycket velade fram och tillbaka. Slänga eller spara?!

Och nu under eftermiddagen har jag satt ut min fina pärla på Blocket. Kändes allt lite ledsamt i hjärtat, då det var min allra första bil. Hoppas på tur!

Vi bokar också biljetter för fulla muggar och igår ringde jag till hotellet där vi ska bo nästa helg för att ordna med en liten överraskning till Ken. Hoppas att han kommer att bli nöjd. För har man inte setts på över 12 mån, så tycker jag att man ska få lyxa till det lite grann eller vad säger ni?! :)

Visumintervju på ambassaden.

En dag att minnas och en dag av enorm lycka!!

Idag hade jag min visumintervju på Amerikanska Ambassaden och eftersom den var tidigt i morse, så kom jag och fina Jenny redan till huvudstaden igår.

November har varit hemsk. Jag har gått och varit så orolig och nervös och jag ville inget hellre än att dagen skulle komma.

Det var ingen direkt surprise att jag vaknade före larmet tidigt i morse, men det kändes bra att komma igång och inte behöva stressa. Plus att jag var så fruktansvärt nervös så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen...huu!

I god tid före min intervjutid tog jag en taxi till ambassaden, där jag hamnade först(!!) i kön för U.S Immigrant Visas och vart inkallad för "säkerhetskontrollen" runt 8-tiden.

Därefter vart jag hänvisad till huvudbyggnaden där en rar svensk tjej kollade igenom mina dokument och där jag också fick skriva på min adress på ett stort kuvert och klistra på frimärken.

Sedan vart jag ombedd att sitta ned ett tag då jag var lite tidigt, innan själva intervjun skulle börja.

Efter ca. 45 min vart jag uppropad och där jag först fick take an oath innan en amerikansk kvinna började intervjua mig.

Hon frågade mig när vi gifte oss, vart vi träffades, hur länge jag var i Oman, lite frågor kring vår tid i Förenade Arabemiraten, lite kort om Kens tid i Irak och Afghanistan, om Ken hade bott i Sverige samt hur många gånger jag hade varit i USA.

Intervjun tog ca. 5 minuter, sedan tittade hon på mig och samlade ihop dokumenten och sa att de hade allt de behövde och att mitt pass med mitt amerikanska visum skulle skickas tillbaka till mig inom 2 veckor!!!

Jag är sååå galet överlycklig, lättad och jag vill skrika ut min glädje! JAG SKA EMIGRERA!!

Det första jag gjorde när jag kom ut var att fälla några tårar av lycka och sedan ringa Ken och berätta den glada nyheten. Vi har väntat på den här dagen i 13 månader - galet!!

Ken har bokat sin biljett och han kommer till Sverige nästa fredag! Guud vad jag längtar.

Läkarundersökning - check!

Igår var jag i Stockholm på min läkarundersökning inför visumintervjun.

Trots att regnet öste ned, så flöt dagen på riktigt bra.

Jag började mitt besök på Sophiahemmet med en lungröntgen och det var klart på nolltid. Fick också med mig världens största röntgenplåtar(no kidding) som skulle med till Sibyllekliniken och p.g.a. regnet öste ned just då så fick det bli taxi. Bra val!

Eftersom det gick snabbare än jag trott på röntgen, så blev det tid över för en god pastarätt och lite avkoppling innan det var dags att träffa läkaren.

Vid 14-tiden fick jag träffa en sköterska som kollade längd, vikt, syn och mina vaccinationer och sedan följde själva besöket hos doktorn.

Dagen gick fort och läkarbesöket är gjort och nu börjar det verkligen närma sig.. :)

Beställning av biljetter...gaaah!!

Jag blir galen!!

Så mycket tankar som snurrar runt i huvudet, mycket som ska organiseras. Jag får huvudvärk..

Bokning av tåg, buss och hotell. Två turer till Stockholm väntar och det gäller att hålla datumen isär och i ordning.

På läkarundersökningen i oktober ska jag dit enbart över dagen. Men dagen innan intervjun åker jag och Jenny till Stockholm och stannar på hotell för att verkligen komma i tid till ambassaden.

Ska också hinna klämma in ett besök hos min bror på Stora Essingen om två veckor..

Buss nr.1 Stora Essingen

Boka läkarbesök ✓

Idag ringde jag och bokade tid för läkarundersökningen i Stockholm, vilket känns jättebra!

Den kommer att äga rum om ett par veckor och jag fick instruktioner att jag först ska på lungröntgen vid Sophiahemmet och sedan vidare till kliniken för hälsoundersökning samt att jag ska ha med vaccinationspapper, passfoto och hur mycket kalaset kostar..

Känns väldigt bra att ha hälsoundersökningen gjord innan intervjun.

Ett steg närmare nu..

Visumintervju.

Plötsligt händer det!!

Igår kväll vid ca. 23-tiden precis när jag var på väg att somna ringde mobilen, det var Ken.

Först vart jag lite orolig eftersom vi redan hade sagt godnatt för kvällen och tänkte det värsta, att något hade hänt honom. Han frågade om jag hade sett e-mailet från honom?
- Ehh nej, jag är på väg att somna..
- Då tycker jag att du ska kolla det medan jag har dig på tråden..det är ganska viktigt.

I bakgrunden kunde jag höra hans kollegor prata och skratta och alla var verkligen på toppenhumör. Något var i görningen..

Jag såg det olästa e-mailet, öppnade det och vart chockad, lycklig och skrek av glädje!!  
Jag har en tid för visumintervju på Amerikanska ambassaden i mitten på november kl. 08:30!

Ett viktigt e-mail till vår kongresskvinna.

Efter goda råd från er, så skickade vi iväg ett e-mail angående vårt immigrationsärende till den kongresskvinna som arbetar för det "distrikt" som vi tillhör i Fort Worth.

Nu håller vi tummarna och hoppas på att hon svarar och att vi får bra kontakt.

Tack för goda råd och pepp - det stärker oss när det känns hopplöst!