Han har skickat mail till mig och han är tillbaka i Afghanistan, men dock inte på sin bas ännu. Idag har jag inte hört någonting och jag antar att han är på väg till sin bas för det brukar ta någon dag eller så att komma dit..
Jag försöker att se framåt på allt som vi har kvar att uppleva tillsammans och jag får ofta nypa mig i armen för att se om allt det vi har varit med om och kommer att få uppleva verkligen är sant.
Vi har varit i kontakt med en immigration laywer och vi har fått svar på våra frågor..mer än så nämner jag inte nu.
usch, jag vet hur det kanns just nu. det ar en pina. Vi anstallde aldrig nagon immigration lawer, de gor i princip inget som du inte kan gora sjalv. Om du vill sa maila Casey, han kan allt.
SvaraRaderaVi har i stort sett bara rett ut de frågetecken som vi hade, men problemet är att Ken kommer att vara i Mellanöstern under större delen av vårt ansökningstid och det kommer att sätta käppar i hjulet..därutav att vi har pratat med en advokat. Jag är säker på att vi skulle kunna fixa det själva, om det inte vore för att Ken är utomlands..
SvaraRaderaNi har verkligen hunnit uppleva mycket tillsammans & det är bra att ha i bagaget då ni skall vara åtskilda ännu en gång. Nu har brädan vippat & vi går mot slutet av utbildningen & slutet av något innebär början på något nytt. I det här fallet ert gemensamma liv i det stora landet i väst. Snosa du så länge du kan på det som han lämnat kvar, lite terapi i separationsångesten...
SvaraRaderaJag vet precis hur det kanns.. =( Och sjalvklart ska du fa snosa pa hans klader. Jag brukade tvatta mina hander med Jasons showergel sa jag kunde lukta pa dom och tanka tillbaka pa bra minnen.
SvaraRaderaVilken tur att han ar tillbaka nu. Safe and sound.
Tiden gar verkligen fort och ibland kanns det faktist som att det bara var en drom men det ar bra att du tanker framat.
Nar aker du hem till Sverige?
Kram