Hej på er igen!
Det här kommer låta som ett tacktal, men jag är väldigt glad över att jag skaffade den här bloggen, för jag har upptäckt att det är ju så många av er som är i samma situation eller har varit i samma sits som jag och Ken.
Jag har fått så mycket tips och råd om vad som komma skall och jag är oerhört glad ni peppar mig/oss, för det är inte lätt att ha ett långdistans förhållande och ett mål att nå, som ligger långt fram i tiden...
Samtidigt som allt just nu verkar ligga i framtiden, så kan jag inte låta bli att undra över hur det kommer att bli den dagen då vi väl flyttar till USA.
Kommer jag att hitta ett jobb? Kommer jag att finna några vänner?
Hur har ni som bor i USA eller är på väg att flytta, känt det?
Pratade med Ken igår om att skaffa nya vänner i USA och han menade att amerikanare är väldigt öppna och vänliga, men svårare att bli komma in på livet. Eller nåt i den stilen..
First step
Baka en paj och knacka på grannens dörr och presentera dig! :)
Anledningen den diskussionen var att när vi bodde i Förenade Arabemiraten, så var jag väldigt ensam om dagarna då Ken jobbade och det var svårt att hitta någon att umgås med.
Tänk om jag hade haft min blogg då..? : /
Hej! Vad roligt att du hittat till min blogg o lagt till den pa din lista :) Vart i USA kommer ni att bo? Det varierar hur manniskor ar har fran stat till stat (lite som det kan gora i Sverige oxa). Har i sodern ar folk valdigt vanliga, men som din Ken sa ar det svarare att komma dem inpa livet. Tror det galler for amerikaner generallt. Om ni kommer att bo pa en army base sa tror jag att det ar lite enklare, mer fruar i samma sits liksom. Jag traffade min C nar jag redan bott i USA i ca 2 ar sa jag hade redan en hel del vanner. Dar vi bor nu kande vi inga alls men vara grannar ar supertrevliga o tog kontakt genom att bjuda pa en ol vid poolen, och nu ar de nagra av vara basta vanner :) Hitta jobb tror jag inte ska vara nagra problem. Verkar som att du pluggar (till psykolog?) o med en utbildning o green card ar det mycket enklare. Nu ska jag lagga till dig pa min blogglista o lasa vidare har pa din blogg :) Jag hjalper garna till om du har nagra fragor om livet i USA, green card processen och annat. Kram
SvaraRaderaHej! :)
SvaraRaderaJättekul att höra ifrån dig!!
Det är roligt och intressant att hitta nya bloggare och deras historia och äventyr.
Jag pluggar till medicinsk sekreterare medan Ken är på utlandstjänstgöring, men när vi väl flyttar till USA kommer vi att bo i Wilton,NY.
Och jag kommer definitivt att höra av mig om hjälp, för det dyker upp frågor hela tiden.
Kram
Hej Madeleine!
SvaraRaderaKanner sa val igen mig i funderingarna.. Det AR verkligen inte latt alla ganger med just vanner. Precis som din Ken sager, amerikanare ar mer oppna an svenskar, MEN ocksa (tyvarr)valdigt ytliga. Manga ganger har jag traffat folk som man har haft jattetrevligt och pratat med en hel kvall pa fester, tillstallningar etc, och man sager att "Oh, we have to get together again some day.." eller "I'll call you!" Jag har ofta ringt och ofta/alltid varit den som har tagit initiativ och tyvarr ofta blivit besviken att man inte har haft tid/ork/lust att traffas och sager att jag aterkommer och sa kommer inte nagot mer.
Senaste exemplet ar en nyinflyttad familj nagra hus ner pa var gata. Vi hade blockparty har for nagon manad sedan och vi traffades for forsta gangen. Jattetrevlig tjej, man och 3 arig dotter. Vi sa att vi maste traffas, hon erbjod mig tom massa urvuxna klader till min lilltjej etc etc. Hon hade semester veckan efter och vi skulle horas for att traffas pa fika. Jag var dar flera ganger och ringde pa dorren (glomde i all hast byta telefonnummer) ingen hemma, efter ca 10 ganger olika tidpunkter utan att traffa pa nagon (borjade kanna mig som en stalker..;) lamnade jag lapp med mitt nummer i mailboxen om att ring mig! Det var tva veckor sedan, och hittills inte nagot gensvar. Sant gor mig jattebesviken! Amerikanare ar valdigt duktiga pa att vara ytliga bekannta, men svarare att hitta riktiga vanner kan jag tycka. Sen ar det precis som Hanna sager ovan (kul att se att vi laser och foljer varandras bloggar!) olika beroende pa var man bor. Har i Kansas i en smastad dar alla kanner alla sedan fodseln och manga aldrig har rest utanfor state gransen.....ar det svart att komma folk inpa livet. Alla "har" redan sina vanner sa att saga...Personligen har jag ju "problemet" att vi flyttar runt sa mycket sa det ar svart att hitta nya vanner hela tiden...svart att lata det vaxa fram sa att saga. Vi har ofta bjudit grannar, bekanta, min mans jobbarkompisar etc etc pa fika, middagar, gloggkvallar etc etc men jag borjar bli trott pa att "folk inte har vett att bjuda igen"! Kanske valdigt svenskt att man tycker att en gang hos oss, nasta gang hos er...?? Far du bara jobb kommer du sakert att hitta "egna" vanner snart!! Onskar dig lycka till, och som sagt, hor av dig med fragor om du vill, vet ju sjalv hur det ar att sitta i din sits....Onskar ocksa att jag hade haft bloggen eller bloggkontakter pa den tiden!!! Kram
Jag haller med Liz. Nar jag forst flyttade hit var jag sa glad att alla var sa hjalpsamma, for de sa ju alla "Call me if you need anything!". Tji fick jag, det ar bara nat folk sager och betyder INGENTING!!! I NY-omradet finns ju manga andra svenskar i alla fall och jag gissar att SWEA kan vara ratt stort dar sa det ar ett satt att i alla fall lara kanna andra svenskar.
SvaraRaderaVerkar som ni båda(Liz och du) har råkat ut för det. Vad trist det är.. :(
SvaraRaderaJa, visst ar det trakigt! MEN - jag vill ju inte vara negativ, det hjalper ju inte mycket. Vad som kan vara bra att ha i atanke dock ar just som vi bada har insett (jag och Hanna och manga med oss)att ofta betyder dessa fraser inte nagonting. Kan vara bra att tanka pa och inte bli besviken. Nagot som jag brukar saga nar det kommer till detta ar ok, vilken dag/kvall/tid passar dig? Nar man borjar bli konkret med tid och dag for att ses, marker man ganska snart vem som verkligen ville gora upp planer eller vem som bara sa det som en vanlighetsfras! Ett litet tips!
SvaraRaderaJa, precis. Det ar bra att veta innan sa blir man inte besviken. Jag har vant mig vid att manga har sager att att de ska komma pa en fest tex och halften inte kommer. I borjan blev jag jattebesviken, men nu vet jag, sa jag raknar med att aven de som svarat ja kanske inte dyker upp. Det later trist, och det ar det ju oxa, men om man vet hur det funkar har (i manga fall) sa ar man forberedd i alla fall.
SvaraRaderaHej! Oh vilka fina kommentarer du fåt här innan. Vad roligt att vi är så många utlandssvenskar!
SvaraRaderaJag har som sagt ännu inga vänner, lite bekanta här och var. Jag tror att det beror väldigt mycket på att jag bor i Birmingham. Jag hoppas på bättring nu med jobbet och att jag akn hitta kollegor :)
Det kommer gå hur bra som helst för dig. Oroa dig inte!