Vinlotteri.

Testade att vara med i vinlotteriet på jobbet och vann första pris!!

Dags att barra igen.

People, I need your help and advice please :)

På Fredag ska jag klippa mig(äntligen), då jag för en gång skull slutar tidigt.

Men jag vet inte inte hur än..

Jag har en lugg som är på utväxt(det var nödvändigt att klippa den då), men nu sparar jag ut den och jag får den nästan bakom öronen. Woohoo!

Problemet är resten av håret..som går ned till axlarna. Gapet mellan luggen och resten av håret gör att det inte känns helt ok om ni förstår vad jag menar.

Såg trailern för Safe Haven för ett tag sedan och gillade Julianne Houghs pagefrisyr...kanske vore något, men Ken trodde att den frisyren skulle driva mig till vansinne, då jag har mitt hår uppsatt för det mesta. Karlar!! 

Jag gillar den frisyren för att längderna skulle kännas mer lika och det finns ju faktiskt bobby pins eller hur?

Vad tycker ni?

Önskerubrik - En bok jag aldrig glömmer.

Under tiden i Förenade Arabemiraten zappade jag en dag mig igenom tv-kanaler och vart sittande och titta på Oprah Winfrey's bookclub där boken Mistaken Identity diskuterades och jag var bara tvungen att läsa den, så Ken beställde den ifrån Amazon och jag sträckläste mig igenom boken och var helt tagen.

Mistaken Identity: Two Families, One Survivor, Unwavering Hope is a best-selling non-fiction book describing a case where the identities of two young women were confused after a car crash.The book lists its authors as Don and Susie Van Ryn; Newell, Colleen and Whitney Cerak; and Mark Tabb. Don and Susie Van Ryn are the parents of Laura Van Ryn, the girl initially believed to be alive who was actually dead. Newell and Colleen are the parents of Whitney Cerak, the survivor of the crash who was believed to be dead.

Jag blir så arg och förtvivlad!

Vi försöker vara positiva, men ibland kommer det dippar och vi surnar till ordentligt!

Vi sitter fortfarande fast där vi är och just nu känns det inte som att vi kommer någonstans och det tär på oss.

Ken fick ett negativa besked förra veckan om att jobbet som han hade sökt, hade dragits tillbaka av okänd anledning - ekonomiska skäl skulle jag gissa.

Om och om igen känns det som om någon drar undan mattan för våra fötter och jag vet inte hur många gånger till vi orkar resa på oss och ta nya tag. Ska det vara så här?!

Ken söker jobb över HELA USA och det märks tydligt att han börjar bli stressad, vilket ibland leder till missförstånd och sura miner över telefon och dator..

Orkar snart inte ödsla mer energi på det här!

Önskerubrik - Fem saker jag gillar med mig själv.

1. Jag är envis (kan tolkas på olika sätt, men jag ger mig inte i första taget.)

2. Jag har ett gott språksinne.

3. Jag har lätt att lära ny saker.

4. Jag tycker själv att jag har humor - Ken kan bekräfta detta :)

5.  Jag är omtänksam.

Thailand.

Happy Birthday!

Idag fyller min älskade man år!! 

Hipp hipp hurra Älskligen min!

Önskerubrik - Jag hade en gång en dröm.

Första gången jag flög var till Kanarieöarna med min familj som liten.

Vi flög med Spanair och jag tyckte att flygvärdinnorna verkade ha världens bästa jobb där dom struttade fram i gången med dryck-och matvagn samt när dom viftade vart toaletterna ombord fanns.

Efter den flygturen ville - och skulle jag jobba som flygvärdinna!!

Jag vara nära att lyckas många år senare med min då drömkarriär - jag kom faktiskt på intervju med flygbolaget Etihad, samt en intervju med Air 2000 i London (detta var innan jag träffade Ken.) 

Men jag gick inte vidare och det är jag glad för idag, för livet som flygvärdinna tillbaka på -60, -70 och 80-talet var glamoröst, men inte idag - servitriser i luften med tuffa och pressade arbetspass.

Jag hade en gång en dröm...

 

Önskerubrik - Mitt liv om 10 år.

Först och främst SKA jag vara i USA då (med tanke på vår tur hittills.)

Jag hoppas att Ken och jag har en liten familj och kanske en hund.

Att jag har ett jobb och en vardag som jag trivs med.
 
Jag hoppas att vi har rest mycket och betat av delar länder på vår lista.

Samt att jag har fått njuta av varje sekund tillsammans med min man.
 

Önskerubrik - Något jag ångrar.

Vintern 2008.

Jag hade precis flyttat till Förenade Arabemiraten tillsammans med Ken. 

Van att jobba, så sökte jag anställning på hotell Intercontinental och fick jobb som Guest service agent. Fancy title right?

Men jag fick ganska snart erfara att det var allt annat än fancy. Fruktansvärt dålig personalpolicy, översittartakter - ett riktigt skitjobb rent utsagt.

Jag jobbade kvar i en månad innan jag sa upp mig!!

En erfarenhet rikare i längden, men absolut något jag ångrar.

Nov'08 - jobb med min kollega Shreya från Nepal. 
Min uniform á la John Travolta i Saturday night fever :)

Önskerubrik - Om jag inte träffat min make.

Oj oj svårt att svara på..

Jag hade troligen fortsatt inom turismbranschen. 

Kanske fortsatt och plugga vidare? 

Levt ett Svenssonliv med barn, villa och vovve?

Men en sak är säker - jag hade inte bott kvar hemma i den lilla staden jag kommer ifrån. 

Världen har alltid lockat!!

Önskerubrik - Här vill jag bo.

Närheten till havet och stranden. Vart i världen spelar ingen roll, om man får drömma..

Jag vill kunna se och njuta av vackra soluppgångar resp solnedgångar, svajande palmer, höra fiskmåsar och ljudet från havets vågor.

Man kan alltid ju alltid drömma eller hur? :)

Flower delivery.

Beautiful flowers from a wonderful husband.

Valentine's Day

Miss him like mad all the time!

Önskerubrik - Hur kommer Kens jobb att se ut när han kommer till USA?

Ken söker jobb för samma arbetsgivare som han arbetar för nu, men vi vet i nuläget inte vart eller med vad han kommer att få arbeta med OM han får jobbet. 

Vi har våra aningar och han har fått hintar, men jag kan inte avslöja något än - tyvärr! :(

Skulle han få jobb i USA och för samma arbetsgivare som nu, så kan det innebära att han får åka tillbaka Mellanöstern en kortare period, men det kommer att dröja och det är inte alls säkert. 

Önskerubrik - Vad för slags jobb kommer du att söka när du kommer hit?

Svår fråga..beror på hur arbetsmarknaden ser ut och vart vi hamnar. 

Men jag är utbildad läkarsekreterare, så det är min första prio när det gäller jobbsökandet men annars har jag alltid min turismutbildningen att luta mig emot. Men jag är förberedd på att söka det som finns tillgängligt.

Önskerubrik - Har du några husdjur?

Har du några husdjur, kommer du att ta med dom eller ska du skaffa husdjur i USA?

Vi(familjen)har alltid haft hundar - labrador, risenschnauzer och nu dvärgschnauzer. 

De två lurvtussarna som vi har nu tillhör mina föräldrar och jag kommer inte att stjäla med deras bebisar till USA, även fast jag gärna skulle vilja det. Kommer att sakna dom något enormt!!

Ken och jag vill gärna skaffa hund tillsammans, då vi båda är uppväxta med fyrbenta vänner och Ken har en önskan om att skaffa en Vizsla när vi kommer till USA. 

Önskerubrik - Lägenhet eller hus?

Lägenhet eller hus?

Hus! No questions asked. Vi har bott i lägenhet tillsammans tidigare och vi har båda kommit överens om hus. 

Vi har vårt hus i Wilton, NY uthyrt just nu ett bra tag framöver, men vi kommer troligen att sälja det när hyreskontraktet löper ut.

Med Kens dykutrustning, golfklubbor, motorcykel tillsammans med våra aka mina kläder,skor och väskor samt andra tillhörigheter så lär det knappt finnas rum i en lägenhet.. :)

Yes please :)

Önskerubrik - Vart i USA skulle jag vilja bo?

Vart i USA skulle jag vilja bo?

Jag vill gärna bo vid havet med närhet till stranden(obviously)och naturen. Jag har svårt att se mig själv i en storstad, men å andra sidan är väl alla städer i USA stora om man jämför med lilla Sverige..so who knows :) Jag skulle vilja bo i någon av delstaterna längst med östkusten och allra helst i Florida. 

Era önskerubriker.

Vart i USA skulle du vilja bo?

Lägenhet eller hus?

Har du några husdjur? Kommer du att ta med dom eller du något husdjur i USA?

Vad för slags jobb kommer du att söka när du kommer hit?

Hur kommer Kens jobb att se ut när han kommer till USA? Kommer han att få åka iväg igen eller kommer det bara vara inom USA?

Här vill jag bo

Om jag inte träffat min make.

Något jag ångrar

Mitt liv om tio år

Jag hade en gång en dröm

Fem saker jag gillar med mig själv

En bok jag aldrig glömmer

Hur känns det att se Ken igen efter flera månader isär?

Westin Siray Bay, Thailand.

A short sneak peak from our gorgeous hotel villa where we spent our vacation dec'11.

Wow..

..vilken respons jag har fått på inlägget om önskerubrik - tack snälla ni!!

Det ska bli jättekul att få berätta och skönt att få lite att blogga om.

Men först blir det veckans fredags galleri!!

Sökord

Roligt att kika på min statistik och se vilka sökord som lett folk till min blogg.

Här är några exempel från den senaste månaden.

Bahamas
Resa
Min Amerikanska Resa
Amerikanska efternamn
Bilder Bahamas
Läkarundersökning amerikanska ambassaden
Långdistansförhållande amerikan
Borgerlig vigsel

Önskerubrik.

Nu har ni chansen kära bloggvänner. 

Då inget händer på visumfronten just nu och jag lider av bloggtorka för tillfället, så får ni gärna tipsa mig om något att skriva om.

Ni önskar rubriken - och jag skriver texten.

Varför blev det långdistansförhållande?

När Ken och jag träffades var jag inne på min tredje säsong som guide och hade kommit till ett fantastiskt resmål - Oman.

Ken hade precis börjat jobba för Lockheed Martin och var även han i början på sin karriär.

När vi blev tillsammans, så var det aldrig tal om att någon av oss skulle ge upp vad vi arbetade med och när jag fick möjligheten att åka till Kina och jobba, så var Ken ett otroligt stöd och peppade mig till tusen. Jag kommer ihåg att jag ringde Ken när jag fått besked att jag fått tjänsten i Kina och sa: I know where you're gonna go on your holiday!

Redan från första avskedet där i Oman, så har ordet och innebörden långdistans blivit vår vardag och har varit så till och från i snart fyra år.

Från Kina väntade en vända till i Mellanöstern för min del innan jag avslutade min guidekarriär i Costa Rica.

Stundtals har det varit otroligt jobbigt med långdistans - tidsskillnad, inget mobilnät, inget internet, ingen möjlighet till semester, MEN vi har klarat av det. Många elaka tungor har sagt att vi aldrig kommer att klara av ett långdistansförhållande, för vem skulle ville leva i ett sånt förhållande? Usch och fy för sådana negativa människor. Kärleken övervinner allt vill jag bara säga!!

Åren tillsammans i Förenade Arabemiraten känns väldigt avlägsen, men det var underbart att få pröva på att bo tillsammans på riktigt och åren där gjorde oss väldigt gott! 

Vi befinner oss nu vid sluttampen av detta långdistansförhållande och det ska bli absolut underbart att få återförenas igen när allt är klappat och klart och när jag har fått min OK stämpel i rumpan att resa till USA.

Första dagen.

Idag kan man säga att det är första dagen på det gamla jobbet. 

Normalt sett har jag skrivit diktat och gjort andra administrativa uppgifter för att underlätta lite för de andra sekreterarna. 

Men idag ska jag bli undervisad i att stå i receptionen/kassan och där kommer det att bli mycket att lära. 

Ska gå bredvid en av de andra sekreterarna i kassan idag och minnen från utbildningen kommer tillbaka, då vi fick vara med och lära oss massor.
 

Hittills vet vi att..

Många har frågat och ni har funderingar om mitt visa och här kommer svar på vad vi hittills vet.

Ken och jag tar oss trevande fram i Visa djungeln och till hjälp har vi/jag haft bloggar(tack alla goa ni för tips), böcker, websidor och ändlösa samtal till USCIS.

I september-12 ansökte vi om ett Spouse visa CR-1. Vi fick informationen att ansökan tagit emot och skickats till Texas. Cool beans liksom..

En månad senare fick Ken ett e-mail där det stod att vår ansökan blivit flyttat till Kalifornien. Varför kunde ingen svara på och vi började undra vad vi gett oss in i...

Ken pratade med flera representater och vi fick reda på att ansökningstiden i Kalifornien låg på 15 månader(!!), MEN att de just nu höll på och processa ansökningar från september 2011. WTF!! 

Det skulle betyda 15 månader plus 12 månader!! Ni kan förstå att både Ken och jag höll på och tappa förståndet och INGEN kunde förklara varför den skickats dit. Per automatik enligt en representant.

Ken fick dock prata med en informativ själ som frågade vad han jobbade med och han berättade att han befinner sig i Afghanistan på en bas och att han ville få sin fru till USA, men att allt gick emot oss just nu. 

Då berättade hon att han kunde ansöka om en påskyndad ansökan(patriotiska som de där) eftersom han jobbar med/för militären plus att han är deployed. Detta hade ingen berättat för oss tidigare...

Lät jättebra, men enda problemet var att Ken var tvungen att skriftligen begära denna ansökan och det har varit mycket fram och tillbaka med detta pga. han är i Mellanöstern och att postgången inte alls fungerar. 

I vilket fall skickades ansökan till Atlanta och Ken har nu skrivit och skickat en ansökan via sin familj. Vet inte hur postgången är i USA, men jag hoppas att den kommer fram till veckan.

Nu väntar vi alltså på att få svar på exakt hur lång tid min ansökan beräknas ta. Om ansökan(den påskynande ansökan) går igenom, fick vi svar om att då kan det ta allt från 41 dagar!! till några månader(för bra för att vara sant) eller också 5-6 månader vilket verkande vara den normala ansökningstiden och som låter mer rimligt.

Nu vet ni ungefär vad vi vet och jag blir galen på att inte få svar på tal för att inte tala om stackars Ken där han befinner sig.

Hur gick er visumansökan till? Rollercoaster emotions hos er också? 

Lite glada nyheter.

Först och främst har vår ansökan flyttats till Atlanta, vet ännu inte om det är bra eller dåligt. Känns som att ansökan har varit överallt och ingenstans i USA - hoppas INTE att det påverkar ansökningstiden. 

En representant ringde Ken igår och talade om att de tyvärr(!!) inte hade fått tag på personer som hanterar ärendet, men de försöker och ska återkomma inom kort.

Idag fick jag också ett vik på den vårdcentralen där jag har varit den sista månaden. Några dagar har nu blivit ett vik. Dock kort med tanke på att jag är på väg ut i världen igen, men jag är ack så glad!!