Vi försöker vara positiva, men ibland kommer det dippar och vi surnar till ordentligt!
Vi sitter fortfarande fast där vi är och just nu känns det inte som att vi kommer någonstans och det tär på oss.
Ken fick ett negativa besked förra veckan om att jobbet som han hade sökt, hade dragits tillbaka av okänd anledning - ekonomiska skäl skulle jag gissa.
Om och om igen känns det som om någon drar undan mattan för våra fötter och jag vet inte hur många gånger till vi orkar resa på oss och ta nya tag. Ska det vara så här?!
Ken söker jobb över HELA USA och det märks tydligt att han börjar bli stressad, vilket ibland leder till missförstånd och sura miner över telefon och dator..
Orkar snart inte ödsla mer energi på det här!
Vad ledsamt, Madeleleine. Blir så ledsen för er skull.
SvaraRaderaTänk att det ska vara så svårt och svårarbetat.
Skulle ni kunna tänka er att bo I sverige? Inte för att det är lätt för Ken att få jobb hemma heller (det är verkligen svårt att få jobb i US nu för alla), skulle jag tro. Men iaf...
Syrkekramar!!
Tack för din fina kommentar.
RaderaVi har pratat lite om möjligheten med Sverige, men i nuläget lockar det inte någon av oss..så jag antar att vi får härda ut ett tag till. Tycker bara att det verkar vara vi som har världens oflyt.. :,(
Nu kan det inte bli värre, det m å s t e vända snart!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen det!! Känns som vi tar ett kort steg fram och minst två tillbaka..
RaderaFy, fy, FY! Som Myhran skrev ovan, det måste ju vända snart!
SvaraRaderaDet är så tråkigt det där att det lätt blir missförstånd över telefon och skype. Båda parter är antagligen stressade och frustrerade och så går det liksom ut över varandra... Jag känner igen det där.
Vi blir så besvikna på varje negativt svar och gång på gång har vi fått förhoppningar som sedan krasas..tycker mest synd om Ken. Han hade stora förhoppningar på förra jobbet som togs bort i sista sekund pga ekonomiska skäl.
RaderaTack för att du peppar, känner att vi inte är ensamma!
Alla som är engagerade inom militären brukar väl få förtur, kan ni inte spela med det kortet? Lycka till!
SvaraRaderaAbsolut! Det är den ansökan vi väntar på... :)
RaderaMan tycker eftersom Ken är där han är, att han borde få lite förtur för det han gör för sitt land.
Absolut!
RaderaHej!
SvaraRaderaHar läst din blogg ett tag, men har hittills inte kommenterat. Du skriver fint och underhållande! Jag är äldre än du är och tycker att det alltsom oftast har löst sig när jag trott att jag inte orkar längre.... Styrka till Er båda!
Tack för din kommentar och vad kul att du kommenterade, blev jätteglad!! :)
RaderaJag hoppas verkligen att allt löser sig inom kort. Skulle ta en enorm börda av våra axlar.
Jag undrar också, varför flyttar han inte till Sverige? Kanske ni kan bo där i något år? Verkar som om det är så såret att komma till USA med ett jobb för honom och uppehållstillstånd till dig. Mitt hjärta värker för er. Inte lätt med frustration när man är så långt ifrån varandra. Söker han andra jobb hos andra företag i USA?
SvaraRaderaSkickar en kram från Minnesota! Jag kör förbi företaget han jobbar för varje dag, snart får jag väl stanna till och säga att de måste ge honom ett jobb!
Marie
Sverige har aldrig riktigt varit aktuellt för oss pga olika anledningar, men vi har siktet inställt på USA och vi kämpar vidare för att nå vårt mål.
RaderaKen söker just nu jobb för LM eftersom han har varit med dom så länge och har bra försäkringar osv plus att han gärna vill stanna hos dom. Få se vad som händer, men det finns naturligtvis andra företag också.
Haha du får gärna stanna till, alla tips är välkomna :)
Ah vad jobbigt, men ni har kommit sa pass langt i processen att det bara maste losa sig snart. Och jobbsokande kan vara sa himla stressigt! Nar vi flyttade till Texas trodde vi att det skulle vara latt for Michael att fa ett hyfsat jobb eftersom han hade jobbat for the state i Massachusetts, men icke sa nicke. Det tog ett bra tag och var en jattestressig period, men sen lyckades det tillslut. Ar helt saker pa att din man kommer hitta ett jobb, det galler bara att halla ut. Vet ni varfor immigrationsprocessen har tagit langre tid an beraknat?
SvaraRaderaProblemet är att vi inte riktigt vet vad som händer. Ansökan har blivit flyttad från Texas - Kalifornien - Georgia och ingen på USCIS kan svara på varför. Nu väntar vi på besked angående Kens militäransökan för lite snabbare handläggning.
RaderaHang in there!
SvaraRaderaDet kommer ordna sig. Det behövs bara en öppning i någon av de 50 staterna!
Jag förstår att det känns kämpigt, att det är påfrestande. Jag är så övertygad om att det kommer röra på sig, snart.
Det finns många jobbansökningar för LM i USA och Ken har verkligen sökt alla(!!)nu gäller det bara att de svarar och ger oss rätt(!!) besked.
RaderaOoh no! vad trist :( känns ändå lite som att Sverige kan vara bökigt att flytta till också!
SvaraRaderaVerkligen jättetrist, vet inte riktigt vad man ska säga, men Jag tror på er, att det kommer vända snart. Och tänk då sitter ni där, i ert nya hus och sippar på en drink och tänker på hur eländigt det en gång i tiden var!
Massa kramar!
Tack snälla, alla kommentarer peppar verkligen :)
RaderaJag hoppas(!!) verkligen att vi får lite medvind snart och att vi får vara tillsammans. Det är allt jag önskar just nu!
Nej... Sant ar riktigt trakigt! Det ar tufft just nu eftersom att the gov forsoker att kapa sina utgifter. Hall ut och jag hoppas att han hittar jobb snart :)
SvaraRaderaTack för din kommentar :)
RaderaDet hoppas vi verkligen!! Önskar verkligen att vi får höra lite goda nyheter snart.
Usch, jag lider med dig/er. Jag vet hur jobbigt det ar och nar man inte kan gora annat an att vanta i stort satt. Det ar det varsta av allt, nar det ligger i nagon annans hander och man inte kan gora nagot direkt for att paskynda allt. Hoppas verkligen att ni snart far battre besked. Dessutom vore det ju sakert lattare for dig att flytta over om Ken redan hade borjat jobba nagonstans och eventuellt hittat nagot tillsvidare boende, och att du inte kommer over och sa ar han inte ens i landet annu..
SvaraRaderaSuck, kanner ocksa igen det dar med frustration och irritation over telefon..det ar latt att ta allt personligt och speciellt nar man inte kan "sitta ner och prata ut om det" utan tidsskillnader, oventande nar nasta samtal kan ske etc gor att det ar annu svarare att losa konflikter som ibland uppstar. Hang in there. Kram!
Allt skulle kännas mycket lättare om Ken var i USA, men med det ekonomiska läget nu, så känns den tanken ganska långt bort.
Radera