Missing you..

248 days apart and only 45 days left to go..

Miss you my love!

Skypedate with K 30/10-2010

Att arbeta som reseledare

Att åka som Au-pair eller jobba som reseledare? 

Funderade och valde slutligen att börja jobba som reseledare. Men vägen dit var prövande..

Först så får man kika om de olika resbolagen ansöker som utlandstjänster och sedan får man skicka in ett tjusigt CV med olika bifogade dokument.

Kinesiska Muren'07

Man ska vara minst 21 år och ha haft körkort i ett år beroende på dom olika försäkringsbolagen som man använder sig av på destinationerna. Gymnasiekompetens, turistutbildning och/eller erfarenhet inom vård och omsorg.

Tycker resbolaget att man verkar passa, så får man komma på en enskild intervju, där man får berätta lite mer om sig själv och varför man söker och man får mer info om vad arbetet egentligen innebär. 

Går det bra, så blir man inbjuden till en gruppintervju med andra sökande, där man testas i att hålla anföranden inför grupp, spontanitet samt hur man agerar i en grupp.

Och går det bra, så får man säker erbjudande om jobb. :)

(Detta är efter mina erfarenheter, men jag tror inte att ansökningsprocessen har ändrats så de senaste åren.)

Min första enskilda intervju var i Stockholm i juni 2004 och nån vecka senare fick jag resa till Malmö för gruppintervju och dagen efter, så ringde personal rekrytering och berättade att dom var nöjda med prestation och att de ville skicka mig till ögruppen Azorerna, Portugal i Augusti. Hurra!!!

Som reseledare jobbar man med att ta emot och lämna gäster vid flygplatsen, hålla välkomstmöten och sälja utflykter och även guida utflykterna.

Vill man sedan jobba med ekonomi, så finns det möjlighet att kunna jobba som ekonomiansvarig samt bokningsansvarig och även senare ev som destinationschef, med fullt ansvar över guider och verksamheten.

Dom sista åren jobbade jag som Rundreseguide och det är bland det roligaste och tuffaste som jag har gjort. Då är man helt ansvarig själv för gästerna, ser till deras behov, och finns till hands jämt!! 

Man har flygplats transfer, välkomstmöte, guidar utflykterna tillsammans med en lokalguide, då rundresorna oftast är resmål längre bort, ex Costa Rica och Kina.

Att jobba som guide är bland det bästa som jag har upplevt och jag växte som person, lärde känna mig själv bättre och blev mer självständig. 
Men det bästa av allt är att jag träffade K, som jag är förlovad med.♥

Oman'06 (Rub Al Khali öknen)

Costa Rica Pt 2

Mer bilder från mina absolut underbara månader i Costa Rica.

En av många nationalparker

Kollibri

Strand vid Tortugero

Djungeltur i Tortugero

Jag och Cairo nedanför Arenal Vulkanen

Första besöket i USA

Nervös är nog ett ord som kan förklara hur jag kände, när biljett och resdatum var bestämt. 

Ken och jag hade varit tillsammans i ungefär ett halvår, när det var dags för ett första USA besök och naturligtvis också en resa, för att träffa mina blivande svärföräldrar.

Det var i december 2007 och det känns som evighet sedan.

Även fast jag hade rest en del innan jag träffade Ken, så hade jag aldrig rest till USA.

Resan gick via Stockholm till Amsterdam och redan där bevittnade jag hur pass allvarlig säkerheten hade blivit efter 11 september. 
Jag fick uppge adress, telefonnummer och stat som jag skulle besöka och eftersom jag hade jobbat i Mellanöstern ganska mycket som reseledare så hade jag även ganska många stämplar i mitt pass och detta var tydligen inte bra enligt killen vid gatekontrollen på Shiphol i Amsterdam. Han tog dit en snubbe till, och dom bägge stod och granskade mitt pass väldigt länge...men hur pinsamt var det då på en skala ?!

Och nervositeten blev bara värre av alla rykten som jag hade hört om US Homeland Security, men det gick jättebra och mannen som ställde frågorna om mitt besök samt stämplande mitt pass så fint, var jättetrevlig.

Flygresan över till USA och Memphis var behaglig och på inrikesflyget mellan Memphis, TN och Montgomery, AL så satt jag bredvid en man som började samtala med mig. 
Och när jag berättade att det var mitt första besöket i USA, så började han fråga vad jag skulle se och besöka, och när jag berättade att jag skulle till Montgomery med omnejd, började han nästan skratta...ehh har jag sagt något fel liksom?

Han hade tydligen aldrig mött någon som enbart skulle besöka Montgomery och städer omkring i Alabama.
Han tyckte att om man besökte USA för första gången så skulle man jag minsann inte bara se södern, utan andra mer kända platser som New York, LA, San Francisco. 
Men den här resan var endast på två veckor, där huvudsyftet var att möta hans familj och släkt. Stupid man!!
Alla har vi våra åsikter, men kanske inte förståelse jämt..
När jag landade på Montgomerys flygplats, så fanns K och hans familj där. Det var superpirrigt och nervös, men dom var så öppna och spontana, så det gick jättebra.
Nåt som jag lade märke till, på flygplatsen var att "bagage claim" fanns vid ankomsthallen, där alla anhöriga stod och väntade...kändes konstigt att komma ut och hälsa på familjen och sedan hämta väskan...

I vilket fall som helst, så hade vi två underbara och väldigt intressanta veckor. 
Allt från att uppleva, att man verkligen inte kommer någonstans utan bil, Auburn University, till det berömda Wallmart, JC Penny's, Old Navy, Taco bell, Olive garden, kaffe på Starbuck's, Dunkin' Donuts till alla underbara människor och Kens familj som tog emot mig med öppna armar.
Vill tillbaka nu!!

Distant love

Kärlek på distans

Avstånd Karlskoga, Sverige - Baghdad, Irak

 3625.29 km

Friday I'm in love

63 dagar kvar..

Äntligen helg igen och trots att jag har mycket pluggande i helgen, så ska jag prata länge länge med K.

Saknaden efter honom är så stor och jag kan knappt bärga mig till mitten av december...

Jag längtar efter att få åka upp till Stockholm och Arlanda för att möta honom.
Därefter ska vi spendera en mysig weekend boende på Berns Hotell och shoppa loss lite i huvudstaden.

Till veckan blir det nog även att ta itu med visumansökan och passfoton till Ryssland. Har ändå ganska gott om tid, men det känns alltid bra att ha så mycket som möjligt förberett.

In love!

Väntan är värst.

..och jag vet att vi kommer att få uppleva det här igen, men det ska jag inte tänka på nu!

Nu ser jag fram emot den 17 December, då min älskade K anländer till Stockholm!! Det ska bli sååå jäkla underbart att få hit honom, äntligen liksom efter 10 långa tomma månader.

Som det ser ut nu, så ska vi spendera en weekend i Stockholm och få uppleva lite mysig julkänsla.

Hoppas kunna åka till Skansen, men även få promenera i gamla stan samt att shoppa lite julklappar.

Har någon nåt tips vad vi inte ska/få missa, så får ni gärna höra av er :)

Saknar min älskling..

Därefter blir det några dagar hemma, innan vi packar väskorna och drar till Moskva, Ryssland.

Jepp, K ringde en dag och berättade att han hade bokat oss på en resa dit. Så nu är det "bara" att ansöka om visum eftersom Ryssland inte tillhör Europa, men det skulle ta ungefär 5 dagar att få visumet, så jag hoppas att allt kommer att gå väl.

Inbjudan, visumansökan är klara-check!

Ryssland är ett lite annorlunda resmål i mina ögon och kanske inte ett land som jag skulle välja i första taget, men det ska bli väldigt spännande och lärorikt. Ännu en prick på kartan liksom

Vill ni följa vår resa, så finns jag på resdagboken.se

Pratade med Ken igår kväll och allt var bra med honom, kan inte tro att vi är nere på 69 dagar. Hoppas att det kommer att gå fort, för vi har så mycket i skolan just nu och snart är det dags för praktik. Yay!!

Ken berättade att han hade fått mitt paket som jag skickade för snart 2 veckor sedan och han bara älskar vår Santa Maria Cheese Dip, så det blev att jag skickade ett par burkar samt karamell kungen lösgodis och dom obligatoriska Marabou chokladkakorna...

Bahamas

Man sitter i höstrusk med mörkare kvällar, fast det har sin charm det också. Ganska mysigt att få tända brasan och njuta av en kopp nybryggt te.

Men det är också underbart att få sitta och kika lite på gamla bilder från jordens alla olika hörn och jag fastande för ett album, som måste ha varit en av mina favvo resor och den gick till Karibien och ögruppen Bahamas.

Vi reste från Atlanta till Freeport på Grand Bahama Island och vi valde den ön just för att många kryssningsfartyg dockar vid Nassau och ön blir översvämmad av turister.

Och vilket fantastiskt resmål det var och vi kommer absolut att resa tillbaka dit. 

Vänliga människor och en oslagbar naturupplevelse. Paradiset med långa kritvita stränder och turkost vatten..

Vi åkte dit i början av Mars 2009 och alla trodde att Ken och jag var "honeymooners" ehh vilket vi inte var, utan vi ville bara njuta utav det karibiska chillout livet och få en välförtjänt semester vistelse samt några Bahama Mama's också ; )

Bahama Mama's

Vy vid havet..

Vid byn Eight Mile Rock

Paradiset

Förlovningen.

Ken och jag hade pratat en del om att förlova oss, men det blev aldrig av, att vi gjorde det i Förenade Arabemiraten. 

Hela idén fick mogna hos oss båda, men när vi kom till USA för att spendera dom sista veckorna ihop, så kändes det bara så rätt och det var en fantastisk känsla att veta när jag åkte hem att vi hade varandras kärlek.

Det var otroligt mysigt, men kanske i mångas ögon inte det traditionella sättet att låta mig se förlovningsringen innan. 

Jag kommer ihåg att Ken tog med mig in till Kay Jewelers i Dothan under en shoppingtur och jag vart så paff, nervös, överlycklig och verkligen överraskad.

Och eftersom vi inte hade så mycket tid i USA innan vi skulle åka åt olika håll, så fick jag välja design och diamanter!! på ringen eftersom den skulle vara perfekt och passa, innan det var dags för hemresa. 

Jag har verkligen världens bästa fästman, så underbar att det inte finns ord!

Vi förlovade oss den 20 Februari 2010 hemma hos hans mormor i Alabama. Hela hans släkt hade samlats för att fira vår förlovning, men även Kens 30-årsdag, så det blev en stor överraskning för oss båda.

Jättemysig och familjär tillställning och alla välkomnade mig in i hans stora familj.

Förlovningsringen

Nyförlovad och lycklig

Leaving on a jetplane.

Efter några trevliga veckor i USA, så var det dags för det svåra och tuffa avskedet från varandra.
Vi visste inte riktigt när vi skulle få ses nästa gång och det gjorde allt ännu värre. 
Han visste vilka perioder som han kunde ta ut sin semester, men det skulle också funka med min ledighet om jag kom in på den utbildning som jag hade sökt till...förvirringen var total. 
Men den 25 Februari 2010 tog vi farväl av varandra på Montgomery flygplats och det var verkligen hjärtskärande och tårarna ville inte sluta rinna. Jag ville inte släppa taget om honom..
Och flyget hem kändes som en evighet och jag hade en stort tomrum i mitt hjärta..

Charlotte Airport

Väl hemma möttes jag av MASSOR av snö, kyla och jag var väl inte direkt på topp.
Men jag säger bara tack och lov för Skype och internet som gjorde det möjligt för oss att höra av varandra när vi ville.
Och vi pratade flera timmar om dagen till en början och även fast vi var på olika kontinenter så var det en otrolig känsla att kunna se och prata med honom. Min höjdpunkt om dagarna!!

Efter några veckor hemma, så började jag söka jobb i väntan på att ansöka till min utbildning och jag vart erbjuden jobb som lärarvikarie.
Så när K började sin utbildning i USA, så började jag jobba och det hjälpte lite, för det kändes som tiden gick lite snabbare.

I våras så kunde jag efter högskoleprovet börja söka utbildningar och fick svar i mitten av Juni, att jag blivit antagen. 
Lyckan fann inga gränser och jag kommer ihåg att jag ringde till K och kände sån enorm glädje att vi äntligen var på väg i rätt riktning.

Och det innebar också att K kunde boka sin biljett till Sverige, för att komma och hälsa på mig! <3
MEN ibland kommer det lite käppar i hjulet och min utbildning har mycket praktik, som kommer att vara belagd på loven. Så alla lov i stort sett, utom jul och sommarlov kommer att gå till det. 
Och det kändes väl inte jättekul att få reda på det, för det innebar att K fick skjuta på sin semester. Men det var nog ett bra beslut ändå, för jag vill verkligen kunna ägna all tid åt honom, när han är här.
Så hela våren, sommaren och nu på hösten, så har jag räknat dagar och veckor...
Med facit i hand och med ombokade biljetter, så anländer han till Sverige den 17 December och jag kommer att finnas där för att möta honom!! Mitt hjärta...
Då har vi varit ifrån varandra hela 294 dagar!!! Helt galet, och som vi har längtat efter varandra.

Väntan...

Costa Rica

Innan jag flyttade till Ken i Förenade Arabemiraten, så jobbade jag sex månader i Central Amerika och Costa Rica.

Jag bodde i staden Arenal med mina kollegor, men våra rundturer utgick ifrån San Jose och vidare till den lilla byn Tortugero vid det Karibiska havet och till just Arenal med den aktiva vulkanen Arenal och underbara varma källor. 

Efter några dagar av canopy, river rafting, hästridning och vandring i Arenal National Park, så fortsatte vi inåt landet mot Monteverde, där man bl.a odlar mycket kaffebönor.

Slutligen begav vi oss mot Stilla Havskusten och surf paradiset Tamarindo och Tambor.

Ett land med mycket flora och fauna och ja, jag tycker fortfarande ormar är så hemska. Costa Rica är ett land med mycket! ormar och kräldjur. Men jag lyckades se på flera boa ormar och pit vipers (giftigare typ av huggorm) och tog det mycket bra..allt för att inte skrämma slag på gästerna ;)

Underbart land med gästvänlig lokalbefolkning samt några av dom mest vackra naturområden jag någonsin sett.

Canopy i Monteverde

Hognosed Pit Viper (giftig)

Vrålapor (Howler Monkeys)

Arenal National Park

Hästridning i Arenal National Park

Förenade Arabemiraten

Det är lite svårt att sammanfatta våra två år i Mellanöstern, men jag ska försöka...

K hade redan varit i Al Ain nån vecka innan jag anlände och han kom till Dubai flygplats för att möta upp mig med en stor bukett röda rosor och den dagen var helt fantastisk. 

Underbar känsla att få rå om varandra till sist!

Och dom första dagarna gick åt till att flytta in i lägenheten, som låg i ett område enbart med Expats. Alltså folk från Europa, USA, Australien etc, som jobbade i landet..

Den första lägenheten vi hamnade i var sååå liten, men med lite tur fick vi flytta in i en större två veckor senare.

Och det var kul att kunna inreda och få vår prägel på vårt boende :) Många shoppingresor blev det till IKEA i både Dubai och Abu Dhabi.

Under veckodagarna jobbade K i Abu Dhabi och jag började söka jobb, men det var lite knepigt då jag inte var anställd av något västerländskt företag vid den tidpunkten, men hade man det så fick man en bättre trygghet och framförallt en högre lön.

Men trots att jag inte hade jobb, fick jag dagarna att tuffa på ändå. Allt ifrån att hjälpa K, till att ta hand om vårt lilla hem med allt var det innebar.

Jag började faktiskt att jobba på ett Intercontinental Hotel, men efter nån vecka sade jag upp mig, då arbetspolicy var helt åt skogen. 

Det var en erfarenhet, men jag hittade nya möjligheter iallafall.

Språk är något som ligger mig varmt om hjärtat, så jag började plugga franska..Très Bien 

På helgerna och ledig tid spenderade vi med K's kollegor samt nyfunna vänner och det blev allt ifrån sightseen, fester, bröllop och shopping i Dubai och Abu Dhabi, men även naturligtvis på semester i USA, Europa och en av mina favvo resmål, Karibien.

Under våra år i Mellanöstern, så fick vi verkligen testa på att leva samboliv, och bland det bästa vi har varit med om och vår kärlek till varandra växte sig bara starkare.

Abu Dhabi