God Morgon från Orlando!
Måndag igen och jag vet inte vart dagarna och veckorna tar vägen..
..
Jag ska alldeles starx bege mig ut på en morgonpromenad med gänget och i eftermiddag väntar läkarbesök med Everest. Inget allvarligt, utan hennes 18 mån kontroll.
Känner mig lite meh inför besöket, då jag vid tidigare vistelser får frågor(don't get me wrong, helt naturliga vid besök, helt förståligt) som ex. Kan hon gå bra .. snarare springer, Hur många kisse/bajsblöjor har hon per dag? .. varierar, Äter hon bra? .. vissa dagar ja, andra nej, Pratar hon än? .. Hon var mer angelägen att prata innan hon började gå, men nu har allt fokus från henne varit på att gå/springa istället, Kan hon säga mer än 5 ord? .. Nja, Dada, Titta, What's that.. Hon har vissa ljud som för oss inte är begripligt, men som säkert är för henne ex. TisTis(Linus vår hund). Plus att vi pratar två språk i familjen, vilket kan göra henne lite förvirrad.
Vad jag menar med detta är att jag ibland känner mig obekväm, lite dömd?, att vi inte gör tillräcklig som föräldrar, men jag vet att vi gör ett bra jobb med Everest.
Ibland får jag bara den negativa känslan om ni vet vad jag menar?..