Alla goda råd!

Kort efter att vi tillkännagav att vi skulle bli föräldrar i höst, började alla goda råd att hagla, speciellt från dom som inte har barn .. fantastiskt, men även från dom som har barn sedan tidigare.

Det var råd om vad jag ska äta och inte äta, vilka mediciner mot allergi och morning sickness jag ska ta samt undvika, precis om allt kändes det som! ALLT!
Och för att inte nämna de negativa kommentarer vi fått om vårt val av framtida dekoration utav barnrummet .. jeez! Mer om detta vid senare inlägg, men jag kan berätta att vi kikar på ett nautiskt tema TROTS att vi väntar en liten tjej.

Helt plötsligt började folk visa en helt annan sida av sig själva och i vissa fall blev jag lite lätt chockad över hur man kan bete sig och överhuvudtaget inte tänka på att jag blir ledsen och besviken.

V. 19+6

Extra ultraljud.

Veckorna lunkar på och jag mår bra. Aptiten har kommit tillbaka efter första trimesterns illamående och mat är min bästa vän.

Under mitt första besök hos obgyn gick man igenom min sjukdoms historia och kunde där läsa att jag är född med ett sk. öppetstående ductus .. läs här.

Kristina (obgyn) menade att det är ovanligt att det förs över från mamma till barn, men för att vara på den säkra sidan, så skickade man en remiss för att göra ett hjärtultraljud på lillan, när jag var i vecka. 16.

Vid ultraljudet på sjukhuset, såg allt bra ut och man fick fina bilder, men de ville träffa mig igenom i slutet av maj, då bebisens hjärta är lite mer utvecklat.

Take shelter now.

I fredags eftermiddag upplevde jag min första Tornado Warning här i Texas med ljudande sirener och allt vad det innebar.

Ken och jag befann oss då på World Market och ovädret kom in snabbt över Fort Worth och visst bankade hjärtat lite extra när vi fick varningar på mobilen samt att vi blev ombedda att stanna i affären tills faran var över .. gulp! Allt gick bra och det värsta passerade söder om oss.

Happy Earth Day.

Vecka 18.

Snart dags att bege sig till jobbet, men innan dess ett pitstop på 7-Eleven för att tanka, då jag typ kör på ångorna .. haha.

Igår var det dags för obgyn-besök igen och jag är nu i vecka 18. Jag kan inte fatta vad tiden har gått fort, men det har hänt mycket de sista två veckorna, då bebisen växer.

Jag har fått svårt att sova trots att jag har min "body-pillow" som enligt mig är guds gåva till gravida kvinnor. Den är så behaglig, men mitt problem är att jag a l l t i d varit van att sova på magen och nu har lillskruttan börjat växa ordentligt, vilket gör den sovstilen omöjlig och därav har det blivit en konst att hitta en bekväm sovstil..

Allt såg i vilket fall bra ut på besöket, vart lite besviken för att det inte blev något ultraljud igår, men Kristina lyssnade på lillans hjärta och det var ljuv musik för mina öron.

Ett första besök till mödravården.

God morgon och tack för fina kommentarer. Så kul att läsa!

..

Det kommer bli en hel del inlägg om min graviditet med mera och jag har som sagt ett par veckor att ta igen här på bloggen, men det ska bli kul att få dela med sig.

Samma dag som jag tog mitt gravtest, ringde jag till den Health Clinic som vi tillhör och bokade tid för ett första besök hos ob/gyn. Jag fick tid en månad senare, vilket för mig då lät som en evighet. EN MÅNAD .. men här görs inskrivningen någonstans mellan v. 8 - 10. Då visste vi inte säkert vilken vecka jag var i, men det skulle vi bli varse om.

Dagen när besöket skulle ske var jag nervös, men en naturlig känsla antar jag eftersom jag aldrig gjort något liknande tidigare. Glad att jag hade Ken vid min sida.
Vi fick först fylla i en hög med papper om sjukdomar, försäkringar, personlig info och så vidare. Sedan kom världens goaste sköterska och visade oss till ett undersökningsrum och berättade vad som skulle hända näst och jag fick lämna urinprov samt blodprover. Man vägde mig och gick igenom ev. allergier samt om jag tog några mediciner.

Efter en stund kom Kristina, min ob/gyn in och en stor lättnad infann sig, en så otroligt sympatisk och go kvinna och det kändes som vi känt varandra sedan tidigare.
Hon gjorde ett vaginalt ultraljud för att fastställa vilken vecka jag var i samt att kontrollera att allt såg bra ut, vilket det gjorde.

Det var så overkligt och samtidigt en chock att se vår bebis på skärmen för första gången och både Ken och jag var helt speechless! Vi hade nog inte förväntat oss att fostret var så utvecklat, utan kanske mer embryo-liknande varelse. Hjärtljudet var starkt och efter undersökningen gick Kristina ut och kom tillbaka med svaret .. jag var i v. 10! What?!?

Återigen chockade, men samtidigt en bubblande känsla av lycka. Vi fick med oss de första bilderna på lillan och efter besöket ringde vi till våra familjer och berättade om vår första upplevelse.

We are having a ..

Förra veckan fick vi svar på frågan, om vi väntar en pojke eller flicka. Otåliga som vi båda är, så ville vi ta reda på vad vi kommer att få i höst och svaret är ..

En liten flicka!

Morning Sickness.

Första tecknen på att jag var gravid var illamåendet! Klassiskt!

Jag var runt v. 6 när jag tog gravtestet och det var först då som jag började känna av symtom som trötthet och illamående. Fick också ett luktsinne som en blodhund .. kände a ll t!! vilket inte alltid var uppskattat.

Läste och fick råd(!!) återkommer om detta i senare inlägg att Saltine-kex skulle vara bra att knapra på, men jag tyckte inte att det fungerade för fem öre. Istället fick jag dille på morötter och det var faktiskt det enda som hjälpte. Många påsar blev det, men det lindrade samt m a s s o r av vatten.

Första tiden kände jag mig dålig hela dagen, men efter ett par veckor, så var det mest på morgonkvisten. Min ob/gyn frågade om jag ville ha tabletter utskrivna, vilket jag fick, men använde bara ett par av dom.

Vissa dagar på jobbet var jobbiga, men det var bara en dag som jag verkligen inte kunde stå ut, utan åkte hem och sov hela dagen istället.

För ett par veckor sedan började jag äntligen få tillbaka energin och mitt illamående försvann och det känns så härligt.

Tillbakablick 21/1 - Positivt gravtest.

Efter att flera dagar i rad somnat på soffan, direkt när jag klev innanför dörren, var för mig en av de första signalerna att något var tokigt. Några dagar senare vart jag också otroligt illamående, som inte ville ge med sig och jag trodde direkt att det var magsjuka som härjade .. hade inte en tanke på att det kunde vara något annat.

Morgonen den 21 januari var jag ledig tack o lov!! och vaknade med illamående .. kände liksom att vad fasiken är det här för nåt, som inte vill gå över?!
Jag visste att vi hade ett gravtest i badrumsskåpet och tänkte att jag kör uteslutningsmetoden. Hade inte i tanken att jag kunde vara gravid trots att jag slutat med p-piller 3 månader tidigare ..kom ihåg alla artiklar och råd från barnmorska om att det minsann kunde ta olika tid, allt från dagar, månader t.o.m år, att bli med barn om man ätit p-piller under en längre tid..

Sen kom chocken! Jag hade knappt kissat klart på den där stickan innan det blå strecket gjorde sig väldigt tydligt .. holy shit!! Första reaktionen var att jag måste kissat på den fel ..hur man nu kan göra det haha. Tittade på instruktionen och jajamensan PREGNANT.
Kom ut från badrummet för att se stackars Linus sitta där med samma frågande blick som jag antar att jag hade. 

Ringde Ken som var på jobbet och som naturligtvis inte svarade .. great. Smsade att han skulle ringa a.s.a.p, då det var viktigt!!
Han ringde tillbaka inom kort och jag berättade att jag hade svar till varför jag mått illa och varit trött.

Jag: Honey.. I am pregnant.
Ken: What?! .. Are you serious?! We are going to have a baby?
Jag: Yes, that kind of pregnant.

Han vart väldigt glad, men chockad precis som jag att det hade gått såpass fort. Vi lade på och jag åkte till Wallmart för att köpa på mig typ 100 st gravtester till .. bara för att vara på den säkra sidan.

Väl hemma visade det digitala gravtestet +3 veckor! Chock nummer 2! Började febrilt räkna tillbaka tiden och liksom ..hmm vad gjorde vi runt jul/nyår mer än att klä granen?!?

På eftermiddagen ringde vi till våra föräldrar, för att berätta nyheten och alla var naturligtvis överlyckliga över att bli grandparents.

Här & Nu.

Då var nyheten ute och vi är så tacksamma för alla fina kommentarer och lyckönskningar.  
STOR TACK TILL ER ALLA!

Några av mina kollegor hade haft sina aningar, men för de andra som läst det på Instagram och FB, kom det som en stor överraskning och i morse fick jag kramar och mer lyckönskningar och det kändes väldigt bra och skönt att dela med mig av nyheten.

Jag är i v.16 (15+6) och inne i min andra trimester, vilket känns bra. Inget mer illamående som jag led av under de första veckorna .. urk på burk. Magen har börjat puta ut lite grann och en del kläder har börjat strama lite..hihi.

Jag har inte haft lust, ork eller något att skriva om här på bloggen och de flesta inlägg har handlat om vädret eller mat .. boooooring, men från och med nu blir det ändring på det och jag hoppas få fart på bloggandet igen.

Lycklig och chockad! Magsjuka som inte var magsjuka utan en liten bebis i magen.

Ett plus ett = bebis

Glada nyheter att dela med oss denna onsdagskväll.

I höst kommer storken på besök.

Hej April.

God morgon och välkommen April.

Första dagen på april börjar med åska och regn för vår del.

..

Ingen ledig dag för denna tös idag .. vi är kort om folk på jobbet, då förkylning/allergi med mera härjar. Får iallafall helgen ledig, vilket är skönt.

Kanske inte riktigt vad jag tänkt mig idag, men nu är det som det är..