Interview.

Ken har en intervju nästa vecka!! och vi är jätteglada. Även fast det bara är en intervju, så är det bättre än ingenting.

Keeping those fingers and toes crossed :) (again)

Visited countries in the world

Kan inte du lista alla ställen du varit på så man får lite inspiration? :)

-Anna

Resandet ligger mig varmt om hjärtat, så absolut kan jag göra det.
Om det är något resmål som ni önskar veta lite mer om, så är det bara att höra av er :)

Portugal

-Azorerna (Sao Miguel)

USA
-Key West
-St Augustine
-Las Vegas
-Grand Canyon
-Saratoga springs
-Montgomery
-Panama city
-Enterprise
-Dothan
-Atlanta

Frankrike

-Paris

Polen

-Krakow

Finland

-Helsingfors

Estland

-Tallin

 Spanien

-Malagá
-Benalmadéna

-Teneriffa 

  

Oman

-Muscat

-Salalah

Kina

-Beijing

-Xian

-Guilin

-Shanghai

England

-London

-Gibraltar

Costa Rica

-San José

-Arenal

-Tortugero

-Monteverde

-Tambor 

-Tamarindo

Ryssland

-Moskva

Förenade Arabemiraten

-Abu Dhabi

-Dubai

-Al Ain

Thailand

-Phuket (Karon & Phuket town)

-Phi Phi Island

Bahamas

-Grand Bahama Island (freeport)

Italien

-Rom

Neutrogena Visibly Clear

Igår köpte jag en moisturiser samt facial wash från Neutrogena. Hoppas att det är bra!

ny vecka..

fast denna vecka som arbetssökande. Okej, jag vet att jag säkert tjatar hål i era öron om detta, men jag gillar verkligen i n t e att vara i denna sits. 

Usch och fy säger jag bara..denna ständiga oro gör mig tokigt. Jag är van att klara mig själv och jag har alltid haft ett jobb, men denna gång känns det mer komplicerat på något sätt. 

Det känns som om jag är klar med Sverige nu och att jag vill vidare, men jag har säkert minst 7 månader kvar här. Jag vill höra nåt från något ställe och väntan är värst.

Det som känns positivt i allt det här, är att jag har mina föräldrar som stöttar mig till 110% och Ken som trots sin situation i Afghanistan försöker peppa mig och hålla mitt humör uppe..(och jag vet inte vart han får sin energi ifrån, men han är otrolig). 

Och sedan finns ju ni! :) Snacka om pep talk när man läser igenom era kommentarer och jag vet att jag inte är ensam om att det går upp och ned i vardagen för alla.

Önska mig lycka till inför denna vecka! :)

Bahamas

I januari 2009 åkte Ken och jag över till USA för hans R&R. Och därifrån gjorde vi en spontan-tripp till Bahamas och till Grand Bahama Island där vi bodde på hotellet Pelican Bay Hotel & Suites at Lucaya.

Eftersom spring break hade börjat på många ställen, så valde vi en lite lugnare ö än ex. Nassau, där även de flesta kryssningsfartyg lade till.

Vi hade ett par jättemysiga dagar, där vi solade, badade och var på fantastiska utflykter.

Grand Bahama is the northernmost of the islands of the Bahamas, and the closest major island to the United States, lying 90 kilometres off the state of Florida. Grand Bahama is the fourth largest island in the Bahamas island chain of approximately 700 islands and 2,400 cays. The island is approximately 150 kilometres long west to east and 20 kilometres at its widest point north to south.

POTD

Har inte städat eller tvättat på väldigt länge och idag är det dags vare sig jag vill eller inte..och jag kände att jag ville dela med mig av mitt gnällande i detta extremt tråkiga inlägg. 

Men jag håller på och skriver ytterligare ett reseinlägg som kommer inom kort och jag hittade ett citat på Twitter som jag tycker passade väldigt bra.

"I think there are two investments in life that are actually worth the money you pay for them: traveling and education"

Picture Of The Day

US mail.

Glömde att berätta att Kens ansökningshandlingar har kommit fram till USA.

Det har varit ett par nervösa veckor, då postgången är som den är i Afghanistan. 

Men nu så har det ä n t l i g e n skickats in! Yay lite medvind måste vi allt få ibland :)

bye bye scrubs.

Det är mer sköterskor och läkare som bär sk. scrubs, men vi sekreterare har också uniform på oss, så ibland är det svårt speciellt för patienter att se skillnad på oss allihopa (vilket jag fått erfara under sommaren).

Imorgon gör jag sista dagen på akutmottagningen och det är faktiskt lite ledsamt för jag har trivts mycket bra och lärt känna massor av trevliga personer samt fått mycket kunskap i min yrkesroll.

Jobbsökandet fortsätter och likaså fortsätter de alltid lika trevliga breven från arbetsförmedlingen och senast i raden var att de hade hittat ett jobb för mig, som det var bara att söka. Absolut, men det ligger över 1 timme ifrån mig. 

Men jag har inget val än att söka, annars blir det ingen ersättning..

På bettet.

Fick lite oväntad, men positiv respons från mitt inlägg igår och idag har jag hört mig för på olika kliniker samt på vårdcentraler för att tala om att jag kan hjälpa till i höst.

Kontaktade även kommunen för att lämna mitt cv. Alltid något. 

Thailand.

Vårt favorit resmål no. 2 är Thailand.

Jag har varit här tidigare dock inte i Phuket town, men det var däremot Kens första resa till Thailand.

Vad kan man säga? Billigt resmål, god mat, underbara människor och en plats att få spendera mycket underbar och romantisk tid med sin älskade och även platsen där vi gifte oss.

Vi bodde på The Westin Siray Bay och det var en fantastisk vistelse, där vi fick ut allt som man kan tänka sig på en semester. Sol, bad, shopping, god mat och nya bekantskaper från hela världen.

TOEFL.

Såg den här artikeln från Washington post och tänkte det kunde vara kul att testa, men gissa om jag till min stora besvikelse behöver läsa mer engelsk litteratur a.s.a.p :)

Spousal Visa CR1.

Här är lite information om den visumtypen som vi ansöker om. Information om andra visum finns på Visajourney.com som ger en bra överblick.

Jag är jätteglad att några av våra hinder har blivit lösta nu under sommaren och att vi äntligen har tagit de första stegen mot min resa över till USA.

Oman

Tänkte börja skriva lite smått om några av resmål som jag/vi har besökt och vi börjar med en väldigt speciell plats.

Oman och den lilla staden Salalah kommer alltid att ha en speciellt plats i mitt hjärna och det beror mycket på att det var just där som jag i november 2006 träffade en amerikan som skulle ändra mitt liv för alltid.

Oman, formellt Sultanatet Oman, är beläget i det östra hörnet av den Arabiska halvön. Landet gränsar till Förenade arabemiraten i nordväst, Saudiarabien i väst och Jemen i sydväst och har en lång kust mot Arabiska havet i öst och Omanbukten i nordöst.

Huvudstaden är Muskat som också är landets största stad och dess viktigaste hamnstad. 

Salalah är en stad i södra Oman, vid kusten mot Arabiska havet.

Trots att staden ligger nära öknen har den ett tropiskt klimat med en regnig monsunperiod mellan juni och september. Många turister lockas till Salalah på grund av klimatet och den omgivande naturen.

Klimat är helt fantastiskt med ca. 30 grader i luften och i havet, men det kan bli något svalare på kvällarna beroende på vilken månad man reser dit. Sol och bad går verkligen inte att gå miste om här och längst med hela kusten sträcker sig kritvita stränder ut, där man ibland kan har lyckan att kanske få se delfiner eller sköldpaddor.

Befolkningen är gästvänlig och man känner sig verkligen välkommen. Oman är ett muslimskt land, så man får ta seden dit man kommer och som kvinna tänka på att täcka knän och axlar när man befinner sig utanför hotellområdet. Inga konstigheter alls.

Matkulturen har sina rötter i en mängd olika länder, men det som jag gillade mest var s.k Shawarma som kan liknas vid kebab med antingen kyckling eller kött. Man kunde hitta dessa små stånd med shawarmaställen överallt och det var b i l l i g t också. 100 baiza=1.70sek. 

Några av min och Kens favoritrestauranger var också ett libanesiskt ställe som kallades Baalbek där de hade så goda falafelwraps, tabouleh samt hummus. 

Det fanns även gott om färsk frukt såsom kokosnötter och bananer som man kunde köpa till en billig penning längst med vägen.

Salalah ligger mig varmt om hjärtat och jag har besökt och bott i staden i två omgångar och jag hoppas verkligen att Ken och jag en gång i framtiden kan resa tillbaka dit.

Dålig karta över Oman, men ni ser vart Salalah ligger.

Stranden precis utanför vårt kontor. Inga fel alls.

Solnedgång i Rub-Al Khali öknen.

Wadi Darbat.

Hotel Hilton, Salalah.

All you need is love.

Vårt bröllop i Thailand'12

Oman'07

Moskva'10

Skypedate med Ken under hans tid i Irak.

Intervju på Amerikanska ambassaden.

I slutet av denna visum process väntar en intervju på amerikanska ambassaden samt läkarbesök.

Min fråga är nu vad jag har att vänta mig? Och jag går händelserna i förväg som vanligt :)

Bokar jag tid för läkarundersökning i Sthlm själv eller hur fungerar allt kring det besöket?

Vilka sort frågor brukar ställas på ambassaden?

Hur mycket foton eller dyl behöver man ha med sig?

Hur lång tid tar intervjun?

Kommer säkert på mer frågor men jag återkommer.

iMessage.

iMessage är awesome! 

Ken och jag har kört med det sedan i somras och det fungerar kanonbra. 

Som att skicka sms, men det kostar n a d a.

Ett stort plus är också att Ken & co har lyckats förbigå Skypeblockaden, så nu kan vi fortsätta med våra skypesamtal också.

Thumbs up!

I'm getting very impatient.

Nu när vi har dragit igång immigrationscirkusen, så börjat mitt tålamod och energi att ta slut.

Jag vill inget hellre än att sätta mig på ett flyg tillsammans med Ken och låta månaderna av byråkrati som återstår vara över..vi är så nära vårt mål, men fortfarande krävs en sista kraftansträngning.

Ovissheten över när, var och vart finns alltid i mina tankar och jag vill inget hellre än att jag ska få svar på mina frågor.

Jag har lite frågor till er på andra sidan pölen angående visum processen, men jag återkommer och hoppas att ni kanske kan hjälpa mig.

Varför ska det var en sån uphill battle för oss och smooth sailing för andra?

Where are we moving?

Ken har väl nästan efter ca. en månad börjat komma över nederlaget om att han gick miste om sin intervju i juli samt chansen att få jobb i USA. läs tidigare inlägg

Men det går fler tåg säger jag och försöker låta optimistisk. Jakten på jobb fortsätter och just nu så har han skickat iväg ansökningar till flera delstater och det handlar mest delstater på östkusten.

Just nu har han skickat ansökningar om jobb till Washinton, Virginia och Florida, men än så länge så söker han bara och inget är garanterat.

Känns pirrigt, men samtidigt vill vi båda ha svar på VART i USA vi först ska bosätta oss. 

Hoping and wishing!

USAA.

Det känns onekligen förvirrande, men allra mest spännande att Ken och jag går in i en ny fas i vårt långdistans/livet som nygifta/immigrationsprocess delen.

Efternamnsändring med allt vad det innebär samt att bli mer delaktig i bl.a. försäkringar och bankkonton i USA.

För ett tag sedan ringde Ken till sin bank och ville lägga till mig under sitt konto innan jag kan öppna mitt egna och i förrgår fick jag ett meddelande att jag skulle ta kontakt med banken. 

Ehh gulp..gillar inte att ringa myndigheter i USA och jag har redan blivit avskräckt när jag var tvungen att ringa till Delta då mitt flyg var inställt.

I vilket fall, så fick jag vänta en stund innan jag fick börja knappa in om jag hade ett #ssn osv. Vart lite stressad där ett tag, men till slut så fick jag prata med en jättegullig tjej och hon berättade att de ville ha lite mer info som kunde bekräfta att jag var jag typ..

Fick en adress i San Antonio, TX dit jag skulle kopior på vårt vigselintyg, mitt körtkort samt pass.

Hoppas att allt fortlöper bra. 

 

Efternamnsändring.

I mitten av juli fick jag ett efterlängtat brev från Skatteverket att mitt efternamn hade blivit ändrat. Bye bye ms E and hello to Mrs H!

I och med det brevet, så kunde jag ändra mitt körkort, visakort och pass.

Det är fortfarande lite konstigt att se mitt nya efternamn, men det känns sååå bra.

Spouse visa.

Idag har jag skickat iväg de första dokumenten inför min immigration.

Den största delen av pappersarbetet har Ken fått göra hittills, men nu handlar det om de dokument som jag behöver skicka in.

Var och tog id-bilder hos fotografen igår och idag skickades alltså en början av en lång process iväg. Men nu har vi tagit ytterligare ett steg.

CR-1 Spouse Visa.