Ken har kommit fram säkert till Bagram i Afghanistan, men därifrån skulle han vidare till den bas där han kommer att jobba ifrån.
Och vart den basen ligger är hemligstämplad, så han får inte berätta något för mig.
Usch, det känns väl inte helt okej, men mycket beror på att telefoner och annat kan vara avlyssnat. Så här i krigstider kan man aldrig vara för säker.
Han har dock fått sitt SIM kort, så nu kan vi sms.a till varandra. Underbart.
Men det är kostsamt, så vi får varva sms med mail och skype.
Under våra samtal har jag förstått att han är irriterad över att han behöva vänta på sina transporter och att militären ändrar på sina planerade flygrutter hela tiden. Men jag tror att han skulle komma iväg igår alt idag på morgonen.
Ja det kan tyckas vara mycket hemlighetsmakeri när de är iväg men det kan vara nödvändigt. Innan du vet ordet av är han dock hemma igen och du kan immigrera! :) (vilket är så segt, så segt..*bitter*)
SvaraRaderavilken man du har!
SvaraRadera