29 maj 2013

Getting Americanized - Coming to America.

I tidigare inlägg har jag nämnt att jag kommer att påbörja en ny (för mig) inläggsserie om det kommande livet i USA.

Jag har varit i USA under flera omgångar de senaste åren, men att vara där som turist och att vara där permanent är en stor skillnad! I allafall för mig.

Jag ställer många frågor till Ken om vardagen i USA för att jag är sååå himla nyfiken och jag är så förväntansfull, men jag vill ändå höra ERA tankar och råd för ni vet hur vardagen och livet ser ut och är i Sverige. Hoppas att ni förstår vad jag menar?!

Och med tanke på det positiva beskedet om min visumansökan som vi fick för ett par veckor sedan, så tänkte jag börja lite smått idag. 

Vad/hur var ert första intryck av USA när ni kom dit?!

Hur såg din/er första tid ut i landet?

17 kommentarer:

  1. Såg att ni nästan hamnade i Herndon! Det är precis nästa förort från mig. Vi hade blivit grannar.
    Undrar verkligen var ni kommer att hamna.

    Jag kom hit som au pair. Första intrycket var nog att allt var stort. Jag minns att jag reagerade över att killar bar t-shirt (undertröja) under sina vita skjortor, jag minns tjejernas vita strumbyxor till jobbkläder (detta var 90), jag minns hur allt var som i filmen working girl, att alla tjejer gick till jobbet i gympaskor med pumpsen i en påse.
    Jag minns hur stora och coola jag tyckte shopping-mallarna var. Hur vi tyckte om TGIF (!!!!!????). Att vattnet smakade simbassäng, att kranarna var svåra att förstå sig på. HAHA, den här listan kan göras låååååååång.

    Om man bortser från mitt au-pair år som var underbart hela tiden (jag hade ingen hemlängtan alls). OM man bortser från det så flyttade jag ju hit på heltid 93. OCH det var tufft. Annorlunda eftersom jag då hade vetskapen om att jag var gift, stadgad, hade green card, skulle stanna. DET var tuffa år. DET tog tid att landa, och jag jämförde ALLT med Sverige,
    jag hade plus och minuslistor och jag sa till Peter att jag INTE ville bo kvar i USA speciellt länge.
    När jag fick barn tre år senare fick jag rötter. DÅ landade jag, så gott man nu landar.
    Numera trivs jag så ypperligt bra här, men jag har två hem, här och i Sverige. En rikedom.

    Jag hoppas din landning och anpassning ska gå bättre än vad min gjorde. Jag var 27 år då jag gifte mig.
    Inte purung alltså.

    Kom ihåg att allt är annorlunda. Eller mycket iaf. men det vet du ju.
    All lycka till!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahhh 90-talet, det var tider det =) Var själv inte mer än 10 år, men jag kommer ihåg det man såg i filmer(från USA)...

      Känns bra att veta att Sverige alltid kommer att finnas kvar, men det kommer att bli en stor förändring att flytta. På något sätt brukar alltid de första veckorna, månaden vara värst - så har det varit på alla resor/destinationer jag gjorde som guide i allafall, men man vänjer sig till slut.

      Radera
  2. Jag håller fortfarande på att justera till somliga saker.. Typ som att de är VÄLDIGT kristna här i Nashville. Och lite trångsynta ;) Även har jag åsikter om att bära vapen & politik, men det kanman INTE diskutera. Amerikanare tycker inte om att ha debatt utan blir skitsura & har svårt att föra diskssion då man tycker olika. Jättetrist tycker jag! Annars får man ju ta dagen lite som den kommer.. :) De äter lite annorlunda här som du säkert vet. Fokus ligger inte så ofta på frukost eller lunch, utan mer på middag. Vilket är helt tvärtom från vad jag växte upp med.

    Men det beror ju på vart ni hamnar också! Alltså, hur det är. Cali & NYC är två helt olika ställen & sen har du The South där allt är crazy på sitt sätt :)
    Allt kommer bli bra kära du! Så länge du har Ken vid din sida så kommer allt vara perfekt.
    Och så har du ju oss att ventilera alla knäppheter med ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svarade på ditt inlägg om ert besök i Sverige i sommar och det skulle verkligen vara kul att ses, om du/ni har tid.. =)

      Södern är speciellt i sig..haha. Fick en chock första gången jag kom dit. Oh my..men det känns mycket bra att veta att jag kan ventilera med er!

      Radera
  3. Ojoj! Jag är ganska bra på att acklimatisera mig tror jag. Känns mycket som hemma nu :) Det som jag dock har svårt för är politiken och "dumma" åsikter. Jag kan INTE förstå hur republikaner kan tycka att det är OKEJ att ha en usel minimilön som ingen människa kan leva på, att det är okej att INTE ha sjukvård för alla och att abort är en SYND. Jag har svårt att fatta att människor på allvar tror att regeringen vill ta bort ALLA vapen, bara för att man vill ha bättre lagar för bakgrundscheckar etc.
    Jag fattar heller inte att TV-bolagen fritt kan tycka vad de vill utan att ha nån som helst sanning bakom sina påståenden...de kan ta ett rykte och blåsa upp det och sen säga att det är sanning.
    Sånt stör jag mig på. Det sociala, det politiska och dumma åsikter. Människor som sitter och säger en massa som de inte har nån aning om.

    Annars tycker jag det är mycket som i Sverige. Beror HELT på VAR man bor. Bor man i en liten by i ingenstans så är det STOR skillnad mot att bo i ex New York eller LA...Människor är generellt mer inskränkta på landet. Skulle aldrig kunna bo där skulle jag vilja påstå :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att du har kommit tillrätta =) Ibland går det fort, ibland tar det lite längre tid. Det har det gjort för min del i allafall i de länder som jag har bott i. Hoppas USA blir smidigt också =)
      Håller med om att politik och cirkusen kring det ämnet verkligen får en att höja på ögonbrynen!
      Ha en trevlig helg!

      Radera
  4. Mitt forsta intryck var valdigt positivt, jag hade jattelatt att kanna mig hemmastadd och hade bara positiva saker att saga. Det jag gillade mest var nog den stora variationen pa allt: manniskor, musik, asikter, kladstilar osv, det kandes skont eftersom alla ar sa likadana i Sverige (om du forstar vad jag menar). Som sagt, mina forsta tre ar eller sa i USA var valdigt latta, och det var nog inte forran jag traffade Michael och insag att jag kanske skulle stanna kvar har hela livet som jag borjade se de "daliga" sakerna och plotsligt inte trivdes lika bra alls langre. Jag antar att honeymoon-fasen var over da, och kanske hade det aven med att vi flyttade till Texas, som kanns suuuperamerikanskt, i samma veva ;)

    Att bosatta sig i ett annat land har varit svarare ibland an vad jag trodde, men jag angrar mig inte en sekund och skulle aldrig vilja vara utan den erfarenheten. Jag ar saker pa att det kommer ga jattebra for dig, speciellt eftersom du bott utomlands en massa tidigare :) Ska bli jattespannande att se var ni hamnar tillslut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om jag vart såld på USA vid första besöket, men för varje gång som jag har kommit på besök känns det betydligt bättre. Dock har jag enbart varit där som turist och det kommer att bli en stor(!!) skillnad att bo och leva där.
      Dock ska det verkligen bli spännande att få leva där =)

      Radera
  5. Vilket underbart inlägg. Detta fick mig verkligen att tänka på vad jag tyckte när jag kom som Au-Pair för snart 5 år sedan. Jag vet att jag tyckte att det var väldigt konstigt och jobbigt att jag behövde ta bilen överallt. Jag var ju van med att kunna gå och ta tåget eller bussen. Jag hade också väldigt svårt med att inte hitta bra frukost eftersom att det äts inte så mycket i USA.

    Efter att jag gifte mig och flyttade in med min man så blev det lättare. Jag tror att jag äntligen hade kommit in i USA täänket och tyckte att det faktiskt går riktigt bra att köra överallt. Jag bor även i en större stad så det känns mer som hemma. Jag tror att du kommer att trivas väldigt bra 

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen det =)
      Jag tror att jag har lätt att acklimatisera mig relativt snabbt och det kommer säkert att gå mycket lättare nu när jag har Ken vid min sida.

      Radera
  6. Vad spännande! När jag först flyttade till USA, för snart två år sedan, trodde jag inte att jag skulle tycka att det var så svårt. Men det var det. Jag var jättetrött första halvåret. Det tog på krafterna att HELA tiden behöva uttrycka sig på engelska. Min man och jag pratar nästan bara engelska hemma, men i Sverige behövde jag inte göra det hela tiden. Jag tyckte det var svårt att vänja mig vid vädret och den höga luftfuktigheten och med den extremt dåliga infrastrukturen. Jag hade ingen health insurance när jag först flyttade hit heller och det var läskigt. Nu har jag vant mig vid det mesta känner jag. Jag älskar att det finns så många olika vackra djur överallt (Cardinals, racoons, skunks, woodchucks, etc), och att naturen är så mäktig och vacker. Människorna är trevliga och beroende på var man bor så finns det ju faktiskt Amerikaner som är precis lika liberala i sina politiska åsikter som de flesta svenskar är. Jag bor i the midwest och har fortfarande väldigt svårt att vänja mig mig tornados och enorma thunderstorms. Det är otäckt.
    Jag tror att så länge du är beredd på att USA inte är ett dugg som Sverige men bra ändå på sitt eget vis så kommer du ha det alldeles förträffligt bra. Amerikaner jobbar väldigt hårt, det finns inga fikapauser på jobbet direkt.. och många måste ha 2-3 jobb för att klara sig. Det är ett hårt land och svårt att vänja sig vid som svensk eftersom vi har ett så bra (jämförelsevis) socialt skyddsnät.
    Du kommer säkert att sakna vissa saker.. jag saknar lösgodis, fil(!), grekisk fetaost, och lakrits. Amerikarner verkar hata saltlakrits. :)
    Vi handlar all vår mat i en ekologisk mataffär och på den lokala farmers market och jag skulle rekommendera att alltid kolla innehållsförtäckningen när du köper mat..det gör jag visserlien i sverige också, men många produkter här säger tex. "natural" på förpackningen och det låter ju bra, men betyder ingenting.
    Jag tror att du kommer vänja dig rätt fort och speciellt om du inte jämför allt med hur det är och hur det fungerar i Sverige. Det fungerar bra här med, bara på ett annat sätt. Du kommer märka att du kommr bli expert på att få det att fungera alldeles utmärkt i USA också, bara kanske på ett annat sätt än du är van vid. Lycka till med flytten!/Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för alla era bra tips och reflektioner om livet i USA! Känns som det kommer att gå bra..keeping my fingers crossed =)
      Usch och fy för oväder och tornados - vart livrädd när jag var hos mina svärföräldrar förra året i AL och sirenerna började tjuta..oh boy.

      Haha saltlakrits - en klassiker. Ken HATAR laktris, så det verkar vara en generell grej de hatar.

      Jag hoppas att flytten kommer att gå bra och enda sedan jag började resa för snart 10 år sedan, har Sverige varit en trygghet, men reslusten har tagit över och jag vill iväg igen. Nya äventyr och ett nytt land. Jag är väldigt förväntansfull och det ska så underbart att få flytta till ett nytt land, men framförallt att få bo tillsammans med Ken igen.

      Radera
    2. Det finns Kefir som är nästan som fil - du kan hitta det på Whole Foods och lite "finare" matbutiker :)

      Radera
    3. Nu ska tydligen märket Siggis ha Swedish filmjolk på Whole foods. Ska dit imorgon och kolla! :)

      Radera
  7. Jag bor alltså i Minnesota, Midwest alltså och jag måste säga att den här staten påminner mycket om hemma. Nu så har Minneapolis blivit framröstad som den bästa staden i bo i när man tittar på invånarnas hälsa och hur aktiva de är. Håller helt klart med, det är en hälsomedveten stat och det märkte jag med en gång när jag flyttade hit för 16 år sedan. Man är ute och går, springer, cyklar osv. Finns hur mycket natur som helst här och man behöver inte ens köra bilen! Nä minsann, i den här staten kan man faktiskt gå eller cykla. Jag har varit runt om i USA och jag tycker nog att jag bor i den bästa delen, ett underbart ställe att kunna uppfostra barn och ett bra och säkert ställe att bo i.
    Folk är så vänliga här, lite skandinavisk kyla har man väl stött på, men inte lika hemskt som hemma i Sverige...ha ha
    Nu har jag alltså bott här i 16 år, vill inte hem till Sverige. USA är mitt land nu och jag trivs så bra här.

    Lycka till med er flytt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minnesota har det alltid klingat lite svensk i öronen på mig när jag har sett bilder och reportage på tv. Ser väldigt mysigt ut och jag förstår att du trivs bra.

      Radera
  8. Nu har jag ju bara bott här i knappt 3 månader och vi har ju inte installerat oss rent praktiskt än.. Men jag kan ju säga att mitt intryck än så länge är att här i Maine är man sådär härligt lagom (enligt mig då) pratsamma och trevliga. Det känns genuint på något vis. Alla hejar och småpratar och det tog nog bara ett par veckor innan jag vant mig vid "lunken".
    Maine påminner om Sverige på flera sätt. Det flesta (som jag träffar i alla fall) lever en hälsosamm livsstil, mycket outdoor och ekologiskt osv... Naturen är rätt lik och dessutom är mentaliteten inte jätte olika den svenska, om du förstår vad jag menar? Inga jätte kontraster liksom. Här röstar man på demokraterna och nu även FöR att göra gay marrige lagligt.

    Åh det är ju så spännande att få höra var ni hamnar till slut!! Jag tror att dina första intrycka av USA kommer vara nästan uteslutande beroende av var ni hamnar. Min upplevelse av Kalifornien är tex ganska olik den jag har av Maine...

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader! :)