Nästan varje dag får jag frågor om när Ken och jag får återse varandra, vart i USA vi ska flytta, vad Ken ska arbeta med etc etc...det är skitjobbigt! Vi har inga svar!!
Ken vill hem till USA, men det finns inga jobb för tillfället, så vi får vara glada att han har ett välbetalt jobb där han är nu och att han kan spara undan pengar.
Vi vet INTE när vi får återse varandra igen vilket driver oss till vansinne. Men jag hoppas att han kan komma hit nån vecka i början av sommaren om hans haft turen att få ett jobb i USA.
Jag väntar otåligt på mitt visum, men det står still. Ansökan kom till Atlanta för ca. en månad sedan och vi hoppas höra något snart, men med alla neddragningar, så lär det ju dröja känns det som..
Aldrig hade vi föreställt oss att skulle bli så här när han åkte till Irak 2010..nu har det gått snart tre år och det har varit tre långa tuffa år för oss båda.
Vi längtar så mycket efter varandra och det var hjärtskärande att prata med Ken igår och se hur besviken och arg han var över hela situationen.
Håller tummarna att det vänder för er och att både jobb och visum ordnar sig!
SvaraRaderaDet måste hända nåt snart. Vi längtar så mycket till att få träffa varandra och vi får inte tappa hoppet nu när vi är så nära målet.
RaderaUsch, måste vara fruktansvärt jobbigt - framförallt att inte veta då man inte har ett datum/mål att sikta in sig på... Styrkekramar!
SvaraRaderaDet är jättejobbigt! Vi väntar med spänning på att vi ska lite goda nyheter, men än så länge har det varit tyst eller också har vi fått negativa nyheter. Svårt att hålla humöret uppe..
RaderaUsch.. Den där ovetande väntan bara i sig är jobbig! Att dessutom vara ifrån varandra blir ju dubbelt så jobbigt! Jag vet att det känns omöjligt from time to time, men hang in there. När ni minst anar det kommer det vända och allt kommer falla på plats ska du se..:)
SvaraRaderaSkitjobbigt!! Påverkar vår vardag, humöret..allt! Det är svårt att vara positiv när vi gång på gång får negativa nyheter samt att vi inte längre har ens ett datum att fokusera på. Jag vet inte när jag får träffa Ken igen och gör ont i hjärtat.
RaderaKram på dig!
SvaraRaderaNär ni minst anar det kommer det att släppa!
Åh! Tycker det är supertårkigt för er skull att allt är kämpigt och långdraget :( Håller tummarna för att det vänder snart.
SvaraRaderaMitt första år här i LA var allt annat är glatt och en dans på rosor. Det var oerhört jobbigt och jag mådde ganska dåligt. Men nu, ett år senare känns allt lite bättre och jag ser ljusare på framtiden. Så det gäller bara att försöka hålla ut. För det kommer bli bra för er, i slutändan :)
Kram
Usch och fy... Kan inte annat än att hoppas, och hålla tummaarna för, att ni får goda besked från något håll snart.
SvaraRaderaBlir tårögd bara av att läsa detta, vad jag hoppas att ni får vara tillsammans snart igen! Men en dag kommer ni i alla fall få vara tillsammans igen och då kommer det vara värt det! Håller tummarna i alla fall!
SvaraRaderaÅh jag blir alldels ledsen i hela hjärtat av att läsa detta.. Önskar jag kunde göra något för att hjälpa. Snart måste vinden vända. Snart måste ni få ett positivt besked. KRAM <3
SvaraRaderaKämpa kämpa plötsligt händer det..Kram Therese
SvaraRadera