Idag ska jag iväg på träning och det var inte igår kan jag säga...
Jag ska träffa en sjukgymnast/tränare för att lägga upp ett program som ska göra min rygg starkare och förhoppningsvis få lite fart på resten av mina muskler.
Vi är lediga idag(yrkesämnen)och i helgen blir det till att plugga, för på måndag har vi redovisning i kommunikation(svenska skrivregler) samt att vi har ett test i journalskrivning och vår lärare berättade igår att provet kunde ta mer än 3 timmar vilket skrämde upp oss rejält...
För övrigt har det väl inte hänt så mycket. Veckorna och dagarna rullar på, jag saknar Ken mer än någonsin och det är tuffare att få tag på honom nu, när de precis har bytt bas för de är verkligen upptagna av att få allt på plats.
Jag känner också att jag har tappat tråden lite i mitt bloggande och det är inte kul att enbart skriva om mina studier och det faktum att det inte händer så mycket just nu.
Men det här är en del av vårt liv/vardag för tillfället. Jag pluggar här i Sverige och Ken gör sin utlandstjänst i Afghanistan.
Men nu har vi klarat av halva tiden och jag tycker att det har gått ganska fort och vi har inte tappat hoppet eller längtan, för det är det som gör att vi klarar av det här.
Men det är inte lätt... |
| mot träningen... |
Åh jag förstår precis hur du känner Madeleine! Ibland kommer man in i perioder då det inte händer särskilt mycket, det mesta har med skolan och göra (och ibland är man så trött på skolan att man inte vill skriva om det när man kommer hem) och respektive är långt borta. Tänk på att varje dag är en dag närmre, sakta men säkert så betas tiden av, trots att det känns som evigheters evigheter! Kramar
SvaraRaderasv: Stef
SvaraRaderaTack för fin kommentar. Hoppas att tiden går fort...
Usch, jag vet precis hur jobbigt det är! Hoppas verkligen att tiden går fort och att ni får det fantastiskt i jul!
SvaraRaderaHang in there, det ar snart över! :) Kram
SvaraRaderaHej Madeleine!!
SvaraRaderaJa fy ibland känns det extra tungt. Själv försöker jag vara uppbokad så mycket som möjligt för att tiden ska gå fort fort fort.
Är ofta inne och läser på din blogg, för att se hur det går för dig. Känner ju igen mig i mycket. Nu hoppas vi att det blir en fin höst och att tiden bara flyger iväg så är du snart framme vid en jul tillsammans med din Ken.
Kramar Mia!