mail är bättre än ingenting alls...

idag har det gått en vecka sedan ken & co fick tillbaka internet på deras område.

men dom har haft det jättetufft och jag vet inte hur många timmars övertid de gör, men det handlar om många.

så än så länge, har vi bara kunnat maila lite här och lite där och nu i veckan gick det nästan tre dagar utan att vi hördes av och det var tre dagar utav oro och längtan från min sida.
jag vill gärna höra av honom via skype också, men det får vi ta när det lugnar ned sig lite.

det är jättelätt för mig att sitta och tjura över att jag inte hör ifrån honom och det är jättesvårt att föreställa mig de förhållanden som han och hans kollegor lever i och utsätts för varje dag. 
det är väldigt lätt att glömma bort när jag sitter här och det skäms jag över.

jag vet att jag har blivit bortskämd med hans tillgänglighet från tiden då han var i Irak, där vi nästan kunde skypa och maila när som helst på dygnet - till att inte höra nåt alls...it sucks!

men igår och idag har vi kunnat maila lite grann och jag är väldigt glad och lättad över det.

bildkälla: google.