19 juli 2011

and he's gone..

Dagen som jag aldrig ville skulle komma är här och nu är han borta :(
Jag har kämpat med mina tårar och känslor ända sedan vi kom tillbaka till huset. 
Att ta farväl av varandra gör så ont i hjärtat och jag vet inte vad jag ska ta mig till, våra avsked blir bara värre för varje gång..

Vi skjutsade Ken till flygplatsen vid 17-tiden, då hans flyg till Atlanta skulle avgå vid 18.30. Vi hann och ta en snabbfika innan det var dags att ta farväl..fy f..n vilken mardröm.
Mycket tårar och hopp om att tiden ska gå fortare och när jag hade sagt hej då och var på väg ut genom dörrarna, så var det något som sa att jag skulle gå tillbaka för att krama och hålla om honom en sista gång och vem möter jag om hörnet om inte min älskade Ken..han tänkte samma tanke.
Får tårar i ögonen när jag skriver det här..

New Orleans

10 kommentarer:

  1. Usch.. Snart är det över! När ses ni nästa gång?

    SvaraRadera
  2. Usch, jag förstår hur du känner dig! Att bara få några ynka veckor tillsammans när man älskar varandra så mycket....

    SvaraRadera
  3. Usch Madeleine! Jag förstår att det måste varit otroligt jobbigt att säga hej då. Jag ska inte säga att jag vet hur det känns för det hjälper inte. Det hjälper inte det lilla minsta... dessa farväl är så jobbiga och gör så otroligt ont varje gång. Jag förstår att ni haft en helt underbar tid ihop :) Följer din blogg regelbundet :) och jag hoppas du kan leva på och tänka tillbaka på de dagarna ett tag fram emot nästa gång ni syns. Har ni bestämt nästa gång ni ska träffas?
    Styrkekramar Mia!

    SvaraRadera
  4. Oh, vet precis hur det känns. Det är ingen trevlig känsla alls.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Men gud, jag får tårar i ögonen bara av att läsa detta.. Jag hoppas verkligen att tiden går snabbt!

    SvaraRadera
  6. Usch - lider med dig! Vet ju sa val hur det kanns, man kampar med tararna och drar in doften fran halsen och man vill bara inte slappa....fy, jag kan fortfarande fa tarar i ogonen nar jag bara tanker pa alla vara avsked...Jag hoppas att det inte tar sa lang tid tills ni traffas igen, ibland ar det battre att inte veta nar man ses, vi visste att det skulle ta ett ar tills nasta gang och det kandes helt ofattbart. Att saga att vi ses snart kanns battre - for stunden. Skickar styrkekramar, jobbigt att vara tillsammans med hans familj ocksa kanske da man kanske helst bara vill krypa upp i sangen och vara ledsen och inte vilja halla fasaden uppe. Hoppas att ni har sa bra kontakt att du far lite stod och massa kramar dar istallet. Nar aker du till Sverige igen? Stor kram

    SvaraRadera
  7. Jag blir ledsen av att bara lasa det har. Jag vet precis kanslan att lamna sin alskade. Och som du sager sa ar det jobbigare for varje gang. Men tiden kommer ga fort och snart, snart kommer ni fa vara tillsammans forevigt utan jobbiga farval till varandra.

    Kram

    SvaraRadera
  8. Uscha.. blodig som jag ar vattnas mina ogon nar jag laser detta... kan bara tanka mig hur jobbig det ar for dig! Men som sagt... nu ar ni annu narmare ett liv tillsammans. What doesnt kill you only makes you stronger!

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Tack snälla ni för alla stärkande kommentarer!

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader! :)