Nu har jag precis pratat med Ken och det känns bara helt underbart. Jag blir så euforisk när jag får möjligheten att kunna prata med honom.
Jag hade aldrig trott att det skulle bli så här långa perioder mellan våra samtal jämfört med hur ofta vi hade friheten att prata med varandra, när han var i Irak.
Men nu är det bara att "suck it up", se framåt och vara glad för de stunder då vi får prata.
Imorgon ska jag ringa till honom från Skype och jag längtar så mycket till dess..
Förstår att det blir en stor omställning mellan att ha bott tillsammans i flera år & pratat med varandra flera gånger om dagen till att inte ens få prata med varandra ens varje vecka...
SvaraRaderaMen nu har det snart gått halvtid! Kämpa på! Målsnöret är inte långt borta nu innan ni har samma adress igen!=)
Sv: Ja, det måste upplevas :) Jag är hemma i Sverige nu. Men saknar USA varje dag!
SvaraRaderaVad skönt att ni fått prata, hoppas det fortsätter vara bra förbindelser! Det är hemskt när man inte kan prata som man vill, jag ser inte fram emot det kommande året alls. Men man har ju inget annat val än att stå ut och tänka framåt..
SvaraRadera