December kastade en skugga över mig med tråkiga besked om sjukdom och annat hemma i Sverige. Som att någon rycker undan mattan för en och det har tagit sin tid att komma tillbaka sakta, men säkert.
Men skam den som ger upp hoppet och vi(min familj) tillhör inte dom, det gör oss starkare om inget annat.
Jag har skrivit detta förut, men bloggen har blivit lidande och stundtals har jag funderat på att sluta blogga, då Instagram är väldigt smidigt. Men när jag tittar tillbaka på åren som jag bloggat och allt som vi upplevt, så vill jag nog absolut fortsätta..kanske inte för läsarantalet, men för att ha vardagen dokumenterat, som en dagbok. Detta är ändå Min Amerikanska Resa.
Ungefär vad jag känner också! Min blogg började ju med en flytt till Bryssel, sedan hem till Sverige igen där vi fortfarande är efter fem och ett halvt år (det var inte planen men det går inte styra över allt!).
SvaraRaderaHoppas du fortsätter!☺
SvaraRadera