Både jag och Ken har fått den frågan ställd flera gånger, sedan vi fick Everest. Svaret är alltid detsamma.
Han var väldigt försiktig i början och flyttade sig så långt bort från henne som möjligt.
Men med tiden började han sakta flytta sig närmare och var med i samma rum, där vi var och vilade på mattan i hennes barnrum.
Nu är han ständigt i hennes närhet, vilar sitt huvud bredvid hennes huvud på Boppy-kudden, när jag ammar. Han blir orolig när hon skriker och är med och luktar och ger henne tillgivenhet.
Åh, vad jag tycker om den här bilden! <3
SvaraRaderaDen är jättefin och vi tycker om den jättemycket!
Radera