Glad Halloween.

Idag får Everest fira Halloween för första gången och dagen till ära är hon klädd i bästa halloween-klädseln. Dräkten är lite stor(0-3mån), men den funkar.

Ken och jag har nästan ätit upp allt godis som vi köpte .. samma misstag varje år, men vi får skylla på att vi haft många små besökare här .. host host.

Nu till helgen passade vi också på att göra Candied Apples(kanderade/glaserade äpplen), kul tradition.

Det kanske är på tiden..

.. att ladda ur alla bilder och videoklipp som jag har på min iPhone. Det är nog inte så många tänkte jag och fick en smärre chock över att se, att där fanns över 3000 bilder.
Inte undra på att mobilen är seg..

Biometrics.

Förra måndagen hade jag tid för biometrics i Fort Worth. Mitt Green Card som jag har haft i snart två år går ut i december och vi har nu ansökt om att ta bort de restriktioner som jag har på mitt kort och för att få ett permanent.

Jag hade en angiven tid och hela processen gick mycket smidigt. Jag vart hänvisad till en receptionist som bad mig fylla i ett dokument med personuppgifter och sedan fick jag en nummerlapp och vart ombedd att sitta ned.

När det blev min tur fick jag dubbelkolla att alla personuppgifter stämde samt lämna fingeravtryck och sedan var det klart.

Ljudet av vågor.

Första veckan som stay at home mom har varit intressant och jag lär mig nya saker varje dag. Lillan är bra go samt bestämd och hon har visat oss att hon bla. inte gillar att ha sin filt högre upp än till midjan i vaggan/barnvagnen, hon är inte förtjust i nappar(ännu) eller att ha strumpor på sig. Men hon tycker om att bada i sitt lilla badkar och att somna till ljudet av vågor oh fågelkvitter.

Dagarna ser naturligtvis annorlunda ut än tidigare och vi får passa på att få saker och ting uträttade, när Everest sover. 
Men en nyfödd bebis i huset, sätter sina spår och bristen på sömn syns hos både Ken och mig. Inte ens den dyraste ögonkrämen kan rädda våra puffiga ögon..men vi skulle inte byta ut vår vardag mot någonting här i livet.

En månad.

Igår blev Everest 1 månad. Tiden går för fort!

Hej hej vardag.

Idag började Ken och jobba igen efter att ha haft semester/liiite föräldraledighet den senaste månaden.

Vi har varit bortskämda sista veckorna, då vi haft föräldrar och svärisar på besök som har hjälpt oss till tusen. Men nu har alla åkt hem till sina håll och vardagen har knackat på dörren.

Natten gick ok. Verkar som Eve haft magont och vaknat till och från, men som sagt så har det gått bra överlag. Matade henne vid 23-tiden och sedan vid 4 i morse och stackars Ken hade sagt väckarklockan till 5 . .Zzz.

Men dagen har gått bra och över förväntan. Är stolt över mig själv!

Goa och knubbiga bebishänder.

Två veckor!

Tack för alla goa hälsningar både här och på Instagram. Ni är bäst!

För två veckor sedan vid den här tiden hade jag o n t!! Vattnet gick några timmar tidigare när mamma och jag var på KROGER, så det blev ett snabbt besök.

Läkaren som som skulle lägga Epidural satt 'fast' bakom ett tåg och skulle komma så fort som han bara kunde, så barnmorskan gav mig smärtstillande som resulterade i en kräk-fest från helvetet .. Jag tål ingenting!

Men runt 21-tiden fick jag äntligen min bedövning och allt lugnade ner sig. Från 21 till 02 hände nada och vid 02 var jag 4 cm öppen .. Suck! 

Därefter tog allt en himla fart och vid 5-tiden var jag 9 cm öppen och det var dags att börja krysta.

Kl. 07:17 föddes Everest och som nämnt tidigare var det en fantastiskt upplevelse.

Ny titel: Mamma.

Välkommen Oktober!

Senaste veckorna har varit .. hittar inte ord, men något i stil med graviditetsdimma. Dagarna har bara försvunnit och jag har haft noll koll på datum och tid.

Den 21/9 kl. 07.17 välkomnade vi Jacqueline EVEREST till världen och förlossningen var en av de mest fantastiska upplevelser någonsin. Vi fick bästa vård och omhändertagande som man kan tänka sig.

Tyvärr vart hemresedagen inte riktigt som vi planerat, då läkaren och sköterskan vid 24-timmars kontrollen hörde ett litet blåsljud på hennes hjärta samt att hon inte saturerade sig bra. En mindre infektion låg bakom detta.
Förtvivlan, oro, stress och många tårar att se sin 2-dagar gamla bebis åka ambulans till Cooks Children's Hospital i Ft.Worth. 

Vi är dock så oerhört tacksamma att lilla Everest och vi fick bästa vård och omsorg man kan tänka sig och två dagar senare fick vi äntligen hem vår lilla nugget!

Hon har smält allas hjärtan och vår kärlek till henne svämmar över!