På nåt sätt så känns det som vår vardag och rutiner hamnade lite på glid när Ken's föräldrar var här...Vi åt ute ganska mycket under förra veckan, vilket naturligtvis resulterat i att vi har matvaror som gått ut och nu gapar kylskåpet tomt för att de flesta grönsaker m.m var på väg ut av sig själv inklusive mjölken. Vi borde ha lärt oss vid det här laget...men icke. Suck!
Städningen, handling, tvätt har halkat efter...vart tar dagens timmar vägen? Har knappt hunnit prata med mina föräldrar eller hört av mig till fina vänner som kom ihåg min födelsedag.
Sedan har vi vår lilla jordnötsfärgade sax Linus. What to say? Han är ett monster just nu, värsta trotset. Verkligen Mr. Jekyll & Mr Hyde! När Ken är i närheten, så är han fromm som ett lamm och när jag blir själv med honom biter, nafsar, skäller han i stort sett hela tiden. Så vissa kvällar gråter jag, då jag inte vet vad jag ska göra och är så trött på honom...
När man kommer hem från jobbet vill man inte ha en hund som biter i nya arbetskläderna och ställer till väsen. Noll energi och ju mer jag rättar honom i hans beteende desto mer skäller han, vilket leder till nästa irritations objekt. Ena grannen!
Det är enligt mig så lågt att låta dottern ca. 8 år, tala om för oss att de (mamman i detta fall) får huvudvärk för Linus skäller och detta meddelar hon över staketet. What?!
Vi har även hört dottern skrika åt Linus att vara tyst och mamman hyssjar dottern att vara tyst...precis som om vi inte kunde höra det när vi sitter ute.
Så illa är det verkligen inte och vi låter inte Linus stå ute och skälla timma efter timma, men de får det verkligen att låta så.
Detta har skapat en något kylig miljö mellan oss och Ken har rasade, då vi har stått ut med att deras hund grävt sig under vårt staket samt att även han skäller ibland in på sena nätter.
Ni får ursäkta mitt gnäll, men jag är trött och irriterad efter en lång intensiv vecka med besök samt jobb.
Sorry guys!
Jag hoppas att det blir battre snart. Det ar jobbigt att ha hund ibland och framfor allt nar dom ar i trotsaldren och att du ar den enda som ar hemma pa kvallarna.
SvaraRaderaJag minns mycket val hur det var nar min hund var valp och min man var pa 'drillweekend'. Hunden bestamde sig for att skalla pa kvallarna och vacka mig under natterna (hander aldrig annars). Tack och lov att det gar att trana hundarna.
Hall ut och alla forstar att ibland behover man bara skriva av sig pa bloggen och gnalla :-)
Tack, vad go du är. Tog en promenad till parken med lillen och han är så go när han är på det humöret och det fick mig på bättre humör också.
RaderaSäg till din granne att flytta lååååångt bort utan grannar om de störs av ljud som är normala när man bor granne med folk. Och att mamman själv kanske kan gå sina ärenden än att dottern ska vara budbärare. Och att deras egen hund kanske skulle behöva lite diciplin om den har betett sig som du skriver. Kasta sten i glashus tycks vara deras grej. Hoppas du får det lugnare snart! Kram
SvaraRadera