På flygplatsen brukar jag vara nästintill svimfärdig innan dörrarna till ankomsthallen öppnas och massor av människor strömmar ut och förväntningarna höjs..och plötsligt så står han där och den känslan går knappt att beskriva.
Men när när vi möts och får hålla om varandra igen, så känns det som vi aldrig har varit ifrån varandra utan att vi fortsätter där vi lämnades vid sist.
Väntar ivrigt på att Ken ska komma ut genom dörren.. |
Å, förstår och känner igen! Det gick månader mellan de gånger vi sågs också.
SvaraRadera