Ett år.

Mitt liv består just nu återigen av mycket räknande av dagar och idag är det faktiskt ett år sedan som jag kom hem från USA.

Fy farao vilken upplevelse det var att lämna Ken på flygplatsen i Montgomery och inte veta när vi skulle ses. Mycket tårar och ångest över att behöva lämna honom.

Vi har lämnat varandra vid gater många gånger, men det är lika jobbigt varje gång och det känns som om det bara blir jobbigare och jobbigare..

Men förhoppningsvis, så kan jag snart boka min biljett inför sommaren, vilket känns så härligt.

Ken & co har fått Internet och igår Skypade vi i flera timmar på väldigt länge. Vilken känsla.

Han visade mig också bilder på basen vilket gjorde att jag fick lite mer perspektiv på hans tillvaro. Mycket berg och kamoflerade tält :)

Han berättade också att allt gick enligt planerna hittills med hans planerade semester. Weeiii!! Kändes jättebra att få höra det.

Bild från Google.